Inte många förtjänar att kallas hjälte. Nelson Mandela är en. Stor, i dubbel bemärkelse. Hängiven demokratin och friheten, med försoningens fackla som ledstjärna för sitt agerande. I bästa fall fortsätter Mandelas gärning att inspirera, men motkrafterna är starka och vinner terräng. Den som känner missmod kan lära av opinionsarbetet i Sverige mot den vedervärdiga rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika. Glöm inte att kraven på sanktioneroch bojkott länge möttes av massivt motstånd. Till motståndarna hörde Wallenbergssfären, fackförbundet Metall och Moderaterna. Så sent som 1986 orsakade frågan om sanktioner splittring inom bland annat LO. Mäktiga Metall motsatte sig svenska krav på investeringsstopp och unilaterala sanktioner. Jag var ett av ombuden (Fabriksarbetareförbundet) till LOs kongress 1986. När delegaterna från Östergötland samlades inför kongressen för att gå igenom materialet, dök jag upp med ANC–märket på jeansjackan. Det tog hus i helvete. Flera Metallare såg märket som en personlig förolämpning:
– Sanktioner, isolering och förbud hotar svenska jobb.
Palme och TamboDet var då det. "Berg är till för att flyttas." När jag skriver detta tränger bilden av Olof Palme vid ANC–galan i Göteborg i november1985 fram ur minnesbanken. Palmes tal till den unga publiken pumpade in kraft och energi i opinionsarbetet mot apartehid.
Tre månader senare, i februari 1986, talade Palme vid en manifestation mot apartheid tillsammans med bland andra Oliver Tambo. De träffades första gången 1962, då Tambo var exilledare för den sydafrikanska befrielserörelsen. Palme så bland annat så här i sitt sista offentliga framträdande: "Om världen bestämmer sig för att avskaffa apartheid så kommer apartheid att försvinna." Politik är att vilja, att våga och att förändra. Nelson Mandela förkroppsligar mer än de flesta den uppfordrande sentensen.