”Det är skillnad på produktkvalitet och produktionskvalitet.”
Vi befinner oss på LRF Östergötlands stämma på Vretagymnasiet i mars i år. Jag är där för att delta i en paneldiskussion om riksdagspartiernas jordbrukspolitik tillsammans med bland annat den förre regionordföranden för LRF, Anders Johansson. I ett samtal som föregår det som senare ska föras uppe på scenen, säger han ovanstående citat. Saken gäller de chicken nuggets som serverats på skolan. Johansson utvecklar: Innehållsmässigt och smakmässigt är det säkerligen ingen större skillnad på betydligt billigare franska nuggets och svenska. Skillnaden ligger i tillverkningen.
Det är inte så svårt att ta till sig. Konsumenter och en del enskilda handlare har redan gjort det med grisköttet. Vid ett blindtest skulle det förmodligen inte med lätthet gå att skilja mellan danskt och svenskt fläsk. Ändå kostar den rödvita grisen ofta mindre än hälften jämfört med den blågula. Fler och fler blir vi som begriper varför.
Att vi pratar produktionskvalitet är förstås viktigt - för djuren, för de producenter som följer de hårdare svenska reglerna och för oss konsumenter som vill veta vad vi betalar för. De som står för det mesta pratandet är vanligtvis politikerna. Maten är inget undantag, inte heller i Linköping. Kommunen är fortfarande i inlärningsprocessen av vilka krav den kan ställa när mat ska upphandlas till skolor, sjukhus och äldreboenden. Jag läser intervjun med Liselotte Fager (KD), ordförande i äldrenämnden, om kosten i äldreomsorgen. Det går numera att ställa krav på produktionskvalitet genom att till exempel kräva kött som producerats i enlighet med svensk djurskyddslag eller en viss andel ekologiska produkter (Corren 21/5). ”Vi har prioriterat att maten ska vara lagad nära de boende”, säger Fager.
På samma sida som intervjun publiceras läsarkommentarer om äldrematen. ”Potatisen måste ha varit lagad dagen innan, den var helt torr.” ”Pannkakorna behöver man tandad kniv för att skära.” ”Kräftströmmingen ser ut som en komocka.” Och så vidare. Alla klagar – men inte en enda på den låga andelen ekologiskt, svenskt eller närodlat. I stället är det matens innehåll och tillagning som de gamla och deras anhöriga lyfter fram. Hör och häpna!
Eller, nej. Det är inte konstigt att matens smak och form lyfts fram. Om pannkakan påminner om skosula spelar det mindre roll att mjölken och äggen är dyra, fina, ekologiska produkter från glada kor och hönor. Smakar det skräp hamnar grejerna i sophinken i alla fall.
Matens smak och näringsinnehåll är A och O. Ibland hänger smaken och produktionskvaliteten kanske samman, men långt ifrån alltid. Tänk på kycklingen ovan! I vår iver att befästa produktionskvaliteten tycks vi ha glömt smaken. Vår (rättmätiga) omsorg om djuren bör inte – får inte – överskugga omsorgen om åldringarna av vår egen art. Hönorna, grisarna och korna har numera många som talar för sig. Men vem talar för ”89-åring som tycker att mat är viktigt”?