Tidigare samma år skrev Anna Ekström, Skolverket, att den svenska skolan blivit allt mindre likvärdig. Per Kornhall, undervisningsråd på Skolverket, skrev så här i mars 2012: ”Den svenska skolan blir helt enkelt allt mindre en skola för alla och alltmer en skola för dem som har föräldrar med resurser och det i ett allt mer segregerat skolsystem./.../ Utvecklingen är en logisk följd av de incitament för skolval som Sverige infört.” (DN Debatt)
Den numera officellt sanktionerade bilden att skolan före alliansens tillträde 2006 var en ”flumskola” där eleverna inte tillgodogjorde sig någon som helst kunskap är platt ideologisk propaganda. Åtminstone när det gäller utvecklingen fram till 1990-talets början. Så länge hävdade sig den svenska skolan bra i de regelbundet återkommande internationella jämförelserna.
Skolan tog stryk under kris- och saneringsåren på 90-talet, och den därpå följande förändringen, då skolan blev en marknad, raderade ut det mesta av det som kännetecknar den likvärdiga enhetsskolan.
Decentraliseringen drevs in absurdum och det inskränkta nyttoperspektivet kom att dominera – på samma gång som lärarens auktoritet undergrävdes. Läraren blir, som Anders Fredriksson visar i en avhandling, en marknadsaktör. Säljare på en marknad. Ideologen bakom dagens skola är Milton Friedman, den nyliberale ekonomen, som lanserade teorin om skolpeng/friskola på 1950-talet.
Finland förekommer ofta i den skolpolitiska debatten. Nämnde Kornhall skriver så här: ”Finland har en sammanhållen skola där alla skolor är bra. Vi i Sverige har medvetet skapat ett system som bygger på att skolor ska vara bra och dåliga och att de dåliga ska slås ut. Men så kan man faktiskt inte göra. Har man skolplikt/.../ då har staten en plikt att se till att varenda en av dessa ungar får en bra utbildning och staten kan aldrig avhända sig det ansvaret.”
Vilket dock sker. Staten flyr från det övergripande ansvaret. Den bör göra det motsatta, i synnerhet när den globaliserade ekonomin och konkurrensen kräver just en kunskapsskola som kommer alla elever till del.
En skola som producerar sämre kunskap än tidigare – är det verkligen ett alternativ?