Jag framsläpar mina dar i mjölkbältet Kinda/Vimmerby. Antalet mjölkgårdar fortsätter att minska, men de kvarvarande producerar desto mer. Vet inte varför, men jag fylls alltid av nån slags inre glädje varje gång jag passerar ett gäng betande eller fånigt stirrande kor. Som att se sig själv i spegeln, typ.
Statistiken är inte lika upplyftande. Antalet mjölkbönder i Sverige halverades 2002–2012. Första halvåret i år: Antalet ansökningar till länsstyrelserna om förprövningar för stallplatser inom mjölkproduktion minskade med 65 procent jämfört med motsvarande period 2012.
Korna har det bra i Sverige. Så vill vi ha’t. Så har politikerna bestämt. Bättre djuromsorg än omvärlden betyder merkostnader för den svenske bonden. Som självklart ska kompenseras. Den så kallade kopengen är ett förslag som syftar till att underlätta tillvaron för bonden (som för en hård men ojämn kamp mot fluktuerande världsmarknadspriser på mjölk och foder).
En gång i tiden, för länge sen, talades det om att hela Sverige ska leva. Det var då det. I dag är jordbruket ett särintresse bland andra i ett marknadsfixerat Sverige. Vilket är besynnerligt eftersom det tjatas mer om vettig kost och mat än kanske någonsin tidigare.
Hela Sverige ska leva. Slagordet ekar nånstans där i bakgrunden, allt medan bönder i bland annat Östergötland krävs på återbetalning av gårdsstöd.
Till sist (jag, kofösare):
Jag har handmjölkat. Kört traktor. Tung lasttruck likaså. Det jag inte lyckades med var att fösa kor. Brorsan och jag var hos mormor och morfar och kollade ”Prärie” på tv. Vi fick dåndimpen. Så måste vi göra. Mamma sydde kofösarutstyrsel, sen drog vi iväg. Flyttade farbror Eriks kor från en hage till en annan. Med hjälp av morfars nordsvenska häst. Så var det tänkt. Inget blev som det var tänkt. Vimar, nordsvensken, ryggade för korna och kastade av mig. Korna var ouppfostrade. Struntade i våra ”Prärie”-inspirerade direktiv och hävde sig ut i och trampade sönder vetefältet. Lillbrorsan höll på att bli söndertrampad. Det var sista gången jag föste kor.
Torbjörns krönika
Mjölkbönder
ett särintresse?