Risken att gå vilse i livsmedelsdjungeln är stor. Trots att politiker, lobbyister och andra trängs längs vägen för att visa vilken riktning som är den rätta – och vilka som leder till fördärvet. Hotande faror målas upp om man väljer fel. Inte konstigt om man som välment men anspråkslös konsument till slut ger upp för en planlös vandring, likgiltig inför var man hamnar.
En av dem som står i snårskogen och ropar är Europaparlamentariker Carl Schlyter (MP). För en vecka sedan fick han kika in Correns reporter Lollo Asplunds kylskåp och tala om innehållet i våra vanligaste livsmedelsförpackningar – och hur mycket sämre det kommer att bli om EU skriver handelsavtal med USA. I USA krävs exempelvis inte, såsom i EU, att produkter GMO-märks om de är "genmanipulerade" - det vill säga genetiskt växtförädlade. ”Då blir tortillachipsen ett tekniskt handelshinder”, slår Schlyter fast.
Detta är dock inget skäl att bojkotta vare sig GMO eller ett handelsavtal med USA. Det senare är ett oerhört viktigt steg mot mer utvecklad globalisering, handel och tillväxt - inte minst för ett exportberoende lands som Sverige. Självklart måste avtalet föregås av förhandlingar om villkor och förutsättningar. Men vilka avtal gör inte det? Det finns områden där EU kommit längre och är bättre på än USA, antibiotika i djurfoder för att ta ett av Carl Schlyters exempel. Men vi får inte vara så förmätna att vi avvisar tanken på att vi kan ha något att lära av amerikanerna. Och vad gäller GMO konstaterade Jon Karlfeldt, ledamot i MP:s partistyrelse, häromveckan att genmodifiering har stor potential (Magasinet Neo). Ja, med tanke på att det finns människor i världen som fortfarande inte har mat för dagen bör vi akta oss även i det här fallet för att kila fast oss vid nejsidan.
Att fetaost måste komma från Grekland, liksom champagne måste komma från Champagne i Frankrike, handlar mer om varumärken än om innehåll. Varumärket ska fungera som en garant för bra innehåll, men det betyder inte att fårost från Frankrike smakar sämre än den grekiska. Att en festis med smultronsmak innehåller tillsatt smak av smultron, betyder inte heller det att den smakar sämre än om den innehöll faktiska bär. Och smakämnen är inte farliga, de finns även i de ”naturliga” produkterna – men de är billigare och effektivare att framställa på kemisk väg. Så att mammor och pappor kan köpa festis för 10 kronor styck till sina barn.
Minns ni TV4:s långlivade humorprogram ”Parlamentet” (1999-2011), där komikerpar uppdelade i det röda respektive det blå laget spelade politiker? Vid ett tillfälle "debatterades" i panelen vad man bör och inte bör äta. Komikern Henrik Hjelt agerade beslutsfattaren som inte tycker att man ska äta djur, för de är levande och har känslor. Vidare ska man även undvika växter såsom vete och gräs – de är ju också levande. Vad ska man äta då? ”Man kan väl äta pizza”, blev Hjelts naiva men underfundiga svar. Man förstår honom. Det är som sagt inte lätt att vara medveten konsument av mat.