I onsdags kväll kom flashen att Brasilien bestämt sig för Jas Gripen – en affär där Saab utkonkurrerande den nyblivna samarbetspartnern Boeing, och förmodligen har en del att tacka Edward Snowden för. Hans avslöjanden om NSA:s avlyssningsaktiviteter kan ha påverkat brasilianarnas beslut. Den officiella motiveringen, av försvarsminister Celso Amorim, lyder logistik, teknik och överföring av teknisk kompetens. Därtill deklarerade det svenska försvaret att det ska köpa 60 nya Gripenplan. I går morse rusade Saabaktien över 30 procent, men effekten dämpades senare under dagen.
Saabledningen är glad, facket positivt överraskat, försvarsministern nöjd och lyckligast av dem alla är Linköpingspolitikerna. Kommunalrådet har utlovat sambadans kring julgranen, och enligt ett Facebook-rykte ska han tillfälligt ha bytt namn till Sao Paulo Lindvall. Att Saab får sådana stororder - och då ska vi inte glömma Schweiz – under Alliansstyre, kan förstås ses som en hel höna i hatten på den politiska ledningen.
Samtidigt är försvarsindustrin inte vilken bransch som helst. Att det svenska försvaret köper svenskt försvarsmaterial blir nog inte så ifrågasatt, särskilt inte som den svenska försvarsförmågan däremot är det. Men Sveriges försvar är inte tillräckligt för att hålla försvarsindustrin under armarna, export är nödvändigt. Och det är då de flesta etiska spörsmålen uppkommer.
Den främsta invändningen gäller förstås själva produkten. Är det riktigt att tillverka och sälja flygplan som bestyckas med dödliga vapen? Om svaret är jakande blir följdfrågan till vilka länder? Saudiarabien, Thailand, Indien, Pakistan…? Samtliga svenska kunder. Eftersom affärerna handlar om sådana oerhörda summor pengar följer flera funderingar även där, gällande korruption, mutor, skattemedel och motköpskrav. Miljöpartiet har redan meddelat att affären med Brasilien är ”tvivelaktig” på grund av landets stora andel fattiga i befolkningen. Det är å andra sidan ett inrikespolitiskt beslut som är svårt att lasta Saab eller Sverige för.
Så Saabs affär med Brasilien är långt ifrån okontroversiell, liksom alla förbindelser av den här sorten. Men på många sätt är den glädjande. För Saab och dess anställda innebär den säkrade och kanske nya arbetstillfällen. Säkerligen kommer den att ge mersmak som kan leda till fler kontrakt och marknadsandelar. Framgång föder som bekant framgång. Denna kommer att sprida sig till leverantörer, andra företag och aktörer i högteknologiska och kunskapsbaserade branscher i regionen, såsom universitetet. För Linköpings kommun innebär affären dessutom goodwill, skatteintäkter och ett befästande av Linköping som flygstad. Inte konstigt om sambatoner ersatt julmusiken i stadshusets korridorer.