Då hade vi sluppit folkplågare som Gustav Vasa, maktberusade fantaster som Gustav II Adolf och krigiska våldspsykopater som Karl XII. I ljus kontrast till dessa tungt belastade kriminalfall på tronen förvaltade Gustaf V den gamla fina flegmatiska kungatraditionen från frihetstidens Adolf Fredrik, som föredrog att svarva snusdosor istället för att hitta på politiskt elände. Det kan vi vara innerligt glada för.
Både som kronprins och regent stod Gustaf V (1858-1950) i centrum för epokens mest brännande frågor: unionsupplösningen med Norge, demokratins och den allmänna rösträttens införande, eventuell svensk uppslutning bakom Tyskland i första världskriget...
En militant och viljestark man på tronen hade kunnat orsaka mycken allvarlig skada i den dramatiska brytningstiden kring förra sekelskiftet. Tack vare Gustaf V:s i bästa mening slöa medelmåttighet tog vår blågula historia ett betydligt lugnare förlopp. Naturligtvis var han aldrig någon liberal reformvän. Inblandningen i borggårdskuppen mot statsminister Karl Staaff 1914 bär syn för sägen. Det bisarra budskapet till Hitler 1941, som hyllade tyskarnas framgångar på östfronten, tillhör knappast heller Gustaf V:s stoltaste stunder.
Men när det kom till kritan insåg kungen alltid, om än motsträvigt och suckande, det lönlösa i att försöka vrida klockan tillbaka. Därmed kom han, förvisso ofrivilligt, att stöpa om kungarollen och etablera den formaliserat maktlösa, representativa monarki vi har idag.
Eftersom det nu är dags för en av årets största höjdpunkter, Öppna franska på Roland Garros i Paris (kvaltävlingarna startade 19/5), bör vi förstås även varmt minnas Gustaf V:s pionjärinsats för tennisen. I andra sammanhang kanske inte kungen var särskilt fartfylld, med boll och racket var det annorlunda. Som tjugoårig kronprins gjorde Gustaf 1878-79 en ”grand tour” genom Europa, en slags bildningsresa för unga aristokrater. Några märkbara intellektuella spår satte den inte. Däremot lärde han sig spela bridge och tennis under en fyra månaders vistelse i England. Och det fortsatte han entusiastiskt med hemma i Sverige. Tidigare hade tennis varit en praktiskt taget okänd företeelse på våra breddgrader. Genom Gustaf V:s försorg rotades dock intresset ordentligt i den svenska myllan.
I början hade tennisen mest karaktär av sällskapsnöje för överklassen. Gustaf tillbringade exempelvis gärna somrarna med att spela på burgna Särö, i min egen gamla hemkommun Kungsbacka, där Sveriges första protokollförda tennismatch ägde rum 1886. Men i takt med att riktiga tennisklubbar växte fram fick sporten sakta men säkert ett bredare genomslag. Under sitt legendariska alias ”Mr G” utvecklades kungen också till en relativt hygglig dubbelspelare, den öppna lobben lär ha varit hans vassaste vapen på banan. Och kungen var imponerande seg, tenniskarriären varade i hela 67 år!
Säga vad man vill om Gustaf V. Men hade inte han introducerat sporten på svensk mark back in the days, är det i högsta grad osäkert om vi alls fått se några vinnare som Sven Davidson, Björn Borg och Mats Wilander på gruset i Paris.