Medicine studerandes förbund (MSF) varnar för att det saknas "elementära resurser" och att "studenterna redan är så många att det får en negativ inverkan på utbildningen". Vid första anblick verkar det som att läkarstudenternas utbildning kommer få utstå svåra prövningar. Riktigt så är det inte. Utbildningen kommer fortfarande vara en elitverksamhet. MSF:s hållning är snarare en produkt av läkarkårens omvittnade förmåga att skydda de egna yrkesutövarna.
Under 1990-talet lyckades exempelvis Läkarförbundet minska platserna på läkarutbildningen, trots tecken på en förestående läkarbrist. De var sluga och insåg det andra yrkesgrupper inte gjort; om man kan kontrollera utbudet av yrkesverksamma och försvara sin status så kommer det gynna de egna. Det har det också gjort. Läkaryrket innebär både hög lön och bra status. Och läkarutbildningen hör till de mest eftertraktade i landet.
Men i det här fallet tror jag inte läkarskrået behöver vara särskilt bekymrat. Några dussin fler utbildningsplatser kommer varken rubba yrkets status eller utbildningens kvalitet. Att ha högsta betyg i alla gymnasieämnen är nämligen ett grundkrav för att komma in på läkarutbildningen. Sådan är konkurrensen. På vissa utbildningsorter förekommer intervjuer och lottning för att välja ut studenter. Det är fortfarande en gymnasistelit som kommer bli läkare.
Mycket talar dessutom för att vi behöver fler läkare i framtiden. Enligt en undersökning som Socialstyrelsen gjorde för Dagens Nyheter förra året väntas det snart bli brist specialläkare inom flera områden. Patologi och neurologi pekades särskilt ut. Också stora medicinområden som psykiatri och gynekologi kommer inom ett par år att ha läkarbrist.
Hittills har läkare från utlandet motverkat bristerna, men Sverige måste på sikt lösa sin läkarförsörjning på något annat sätt. Att rata färre toppgymnasister som vill bli läkare är ett bra första steg.