En vers lyder ”Kristet och fritt vill Sverige bo, råda för landet allena. Därom i manlig och kristlig tro, därom i strid eller lagfäst ro, konung och folk sig förena”. Kärleksbudskapet lyser med sin frånvaro till förmån för chauvinism. Att Sverigedemokraterna utsett psalmen till kampsång inför kyrkovalet på söndag, är föga förvånande. Identifikationen mellan textraderna och SD:s politik är inte att ta miste på.
SD:s kyrkovalsprogram är fyllt av krav på Svenska kyrkan. Att ”påbörja ett mer offensivt inhemskt missionsarbete” kan knappast tolkas som något annat än en uppmaning till korståg. Uppfordringar som att ”uppföra nya kyrkor” står jämte ”upphör med stödet till islamiseringen av det svenska samhället!”. Samtidigt ställer SD krav på kyrkans opartiskhet när det gäller handlingar som inte överensstämmer med partiets åsikter, såsom ”gömmande av utländska medborgare som vistas i landet illegalt”.
Ett av Svenska kyrkans viktigaste kall är att hjälpa nödställda, vilket kyrkan får mycket uppskattning för även från det sekulariserade samhället. SD delar inte kyrkans syn på vem som är en medmänniska och berättigad hjälp. SD använder Svenska kyrkan som ett medel för att föra ut sin exkluderande politik. Det om något är ett skäl att gå och rösta för ett barmhärtigare alternativ på söndag.