Krångligare än så är det inte...

Linköping2014-03-18 07:42
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utbrett fusk. Överutnyttjande. Generösa ersättningar. Lögnerna och ryktesspridningen om de tidigare galopperande kostnaderna för sjukskrivning var en del av alliansens ideologiska kamp. Fakta som att 85 procent av de ökade kostnaderna berodde på att ersättningsperioderna blivit längre betydde inget i propagandakriget. Politiker som Alf Svensson (KD) inhöstade beröm på borgerliga ledarsidor när de "vågade tala klartext" om det "utbredda fusket".

Björn Johnson smulade sönder desinformationskampanjen i boken "Kampen om sjukfrånvaron". Men det spelade ingen roll, alliansens politiker och deras hantlangare i media lyckades. Sjukförsäkringen "reformerades", för att använda alliansens vokabulär.

Skolan och välfärdsfrågorna står i centrum under valrörelsen 2014. I bakgrunden surrar ekot av Konjunkturinstitutets prognos: För att behålla det offentliga åtagandet på 2013 års nivå krävs ett tillskott motsvarande 80 miljarder kronor 2014–2017. På den punkten finns inga genvägar. Antalet arbetade timmar måste öka, på samma gång som till exempel den offentliga servicen måste förbättras. I dag har drygt 100 000 personer – gissa vilket kön? – gått ner i arbetstid för att vårda anhöriga eller därför att ungarna inte får plats i barnomsorgen. Snacka om slöseri.

Statsminister Reinfeldt och utmanaren/oppositionsledaren Löfven duellerade i Svts Agenda. Eftersom jag försöker begripa det här med integration följde jag Frank/Johnny i Lilyhammer (Svt1). Här får begrepp som integrationsprojekt ny innebörd.

Hur stark är tilltron till den gemensamt finansierade välfärdsstaten, den som bättre, effektivare och mer kostnadseffektivt än någon annan modell omfördelar mellan grupper och över tid? Valen i maj och september ger en bild av hur stark tilltron är. Ett är säkert: Efter ytterligare fyra år med alliansen återstår bara reminiscenser av modellen som pröjsas via skattesedeln och fördelas efter behov på lika villkor. Krångligare än så är det inte.

Mycket går igen: Läser en packe Se–tidningar från 1957. Sovjet utövar press mot Sverige, som påstås låta "baltiska fascister" härja fritt, och i insändarspalterna gnölas det över att Sveriges regering ger drygt 4 000 ungrare tak över huvet: "De tar våra jobb", heter det. I Stockholm rasar "krig" mellan knuttar och polisen. Het debatt sedan Sovjetarmén kvävt demokratiropen i Ungern: "Sverige måste rusta upp för att möta hotet från öst." Musikskribenten Oscar Hedlund dödförklarar Elvis & rock´n´roll.

Privat konsumtion eller offentlig? Alliansregeringen väljer så klart det förstnämnda (via jobbskatteavdragen). I takt med att inkomstskatterna minskar urgröps den offentligt finansierade servicen och tilltron till den skattefinansierade välfärdsmodellen kapsejsar. Vi får välfärdsmarknad i stället för välfärdsstat.

Det är detta valet i september handlar om.