Björn Eriksson, den outtröttlige, ryter till mot bankernas ambition att stoppa kontanthanteringen. Bra! Sök på nätet och du dyker ner i en ocean av exempel på hur bankerna nekar folk att sätta in eller ta ut pengar. Här berättas om äldre som får nobben när de vill sätta in 250 kronor. När vi tar ut pengar ur bankautomaten uppmanas vi att ta ut kosingen i handeln. Storbankerna skyr våra kontanter som pesten. De tvingar oss att betala med kort – inte i första hand därför att det är säkrare utan för att det är mest lönsamt. För bankerna. Storbankerna, som tävlar med varandra i konsten att jävlas med kunderna, gjorde en sammanlagd vinst på 103 miljarder kronor 2014. 57 miljarder kronor delas ut till ägarna.
Bankerna hänvisar oss till handeln: Du handlar för 250 spänn och ber att få tillbaka på 500 kronor. Så elegant flyttar banken riskerna med kontanthantering till de butiksanställda. 2014 anmäldes 772 rån mot butik. SEBs Annika Falkengren med närmare 30 miljoner kronor i årsinkomst skyfflar kontanthanteringen i knät på handelsanställda som arbetar (ofrivillig) deltid. Att ta ut pengar i automaten blir allt knivigare. Så har storbankerna bestämt. Sedan de gick ihop och införde enhetliga uttagsautomater har antalet automater minskat markant. Vilket är avsikten. Sverige ligger i botten bland EUs länder när det gäller bankomattäthet. Östergötland och Uppsala län ligger sämst till i Sverige.
Linköpings kommun och näringslivet propsar på att Ostlänken ska passera Linköping i form av en tunnel. Det är inget hejd på det elände som drabbar Linköping om så inte sker och järnvägen byggs i form av bro, eller via en bibana utanför stan (med möjlighet för snabbtågen att ta sig in i och stanna i Linköping). Att döma av kommentarer och debattinlägg i bland annat Corren packar vartenda företag i Linköping ihop och lämnar stan om det inte blir en tunnel. Den beräknade kostnaden för en tunnel är Mount Everest–hög, och får konsekvenser för annan, planerad infrastrukturell verksamhet i länet för många decenniet framåt. Höghastighetsbanan Ostlänken är en nödvändighet av nationell betydelse. Men – hör å häpna! – passagen genom Linköping är inte det nav kring vilket Ostlänken snurrar.
Apropå Linköping: Stan har en cykelsamordnare. Det berättade ÖstNytt nyligen. Cykelsamordnare? Vad gör en sån? Cyklister är förresten ett fördärv i trafiken.
Motalabron tog 70 år att förverkliga. Vilken tur att Camilla Egberth (S) & övriga politiker inte kastade in förslaget om en tunnel så där i elfte timmen.
Trevlig helg & fortsätt grunna på FredagsFrågan!
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se