– Kollektivavtalet är bra för båda parter, det skapar ordning och reda, säger Magnus där vi sitter i företagets kontorslokaler på Stora Örsätter, till höger strax före infarten till Åtvidaberg från Linköpingshållet.
Han är inte ensam. Många företagare välsignar det strikta ram– & regelverk som följer med kollektivavtalet. Långtifrån alla medger det så öppet som Magnus Andersson.
Kritiken mot kollektivavtalens vara kommer och går och vevas med särskild käckhet av liberala, verklighetsfrämmande debattörer som förläst sig på texter av förkunnarna av nyliberalismens trossatser. Jag tror inte att nån av debattörerna tar sig tid att besöka Åtvidabergshus och Magnus. Om de gjorde det skulle deras ideologiska Potemkuliss rämna. Silas sönder. Bli till sågspån.
Magnus Andersson: En av tre som tog över Åtvidabergshus 2005. I dag är han majoritetsägare och vd. 2005 var antalet träindustriarbetare 12. I dag är de 39. Ytterligare tio ska anställas.
Det är inte svårt att imponeras av småhustillverkaren utanför Åtvid. Nyproduktionen av småhus rasade 2006–första halvåret 2013. Åtvidabergshus hade det skakigt värre 2008/2009 (finanskrisen ströp efterfrågan) men återhämtade sig förvånansvärt snabbt, mycket tack vare en framsynt strategi: Från styckehus till serieproduktion. Avtalet med byggjätten Peab är det definitiva kvittot på att den av Magnus Andersson signerade strategin är framgångsgrik – trots rekordlågt bostadsbyggande.
Vi snackar Åtvidaberg: Här växte Magnus upp, härifrån flyttar han inte. Han har synpunkter och åsikter. Jag uppmanar honom att gå in i politiken: "Jag har fått frågan, men det skulle aldrig gå, jag är för frispråkig." Han välsignar samarbetet mellan S och M i Åtvid men känner viss oro: "Man vet inte vilka som kommer efter Haraldsson (S) och Moum (M)."
Magnus Andersson sitter lutad över drygt 200 jobbansökningar. Han noterar belåtet att många med rätt kompetens har anknytning till Åtvidaberg.