Förra året tillsatte därför regeringen en utredning som hade till uppgift att undersöka hur rörligheten på bostadsmarknaden kunde öka. Vårens delbetänkande kom med flera intressanta förslag.
Framförallt handlade det om att underlätta andrahandsuthyrningen av bostadsrätter. Detta skulle ske genom att bostadsrättsinnehavaren i större utsträckning skulle få bestämma över sin egen lägenhet vid andrahandsuthyrning. Att informera bostadsrättsföreningen skulle räcka. Utan att något samtycke först inhämtats.
Uthyrningen skulle dock som längst få pågå i fem år och bostadsrättsföreningen skulle få rätt att sätta ett tak på hur stor andel av lägenheter som kunde uthyras samtidigt på detta sätt.
Men av detta blev det inget. I förrgår meddelade oppositionen - de tre vänsterpartierna och SD - att man inte avser stödja förslaget. Någon förenkling, och förbättring, av bostadsmarknaden blir alltså inte av den här gången heller.
Regeringens förslag är förvisso en rännil och kan inte på långa vägar lösa bostadsproblemet i Sverige. Det är betydligt större än så. Men på marginalen hade det definitivt hjälpt. Räknat i antal blir det till slut ganska många bostadsletande människor.
Förslaget var långt ifrån perfekt. Det fanns en uppenbar risk för så kallat passivt ägande, där personer sitter på bostadsrätter "för säkerhets skull" i stället för att sälja den. Men ett steg i rätt riktning hade det varit. Alla vet att något måste göras åt den svenska bostadssituationen. Tiden då bostadsbrist var något som bara gällde Stockholms innerstad är förbi. Ändå tycks alla partier märkbart förlamade.