Den bildsköne Enrique Peña Nieto leder stort i opinionsmätningarna inför det mexikanska presidentvalet den 1 juli. Han representerar landets största oppositionsparti, Institutionella revolutionspartiet (PRI), som styrde Mexiko från 1929 till 2000.
Han utmanas av Josefina Vásquez Mota som tillhör Nationella aktionspartiet (PAN), samma parti som den nuvarande presidenten Felipe Calderon. Eftersom den mexikanska konstitutionen bara tillåter att presidenten sitter en sexårsperiod kommer landet att välja en ny.
Den allt annat överskuggande valfrågan har varit hur den nya presidenten tänker hantera den våldsspiral Mexiko fastnat i sedan Calderon förklarade krig mot landets knarkkarteller. Mexiko har under många decennier varit transitland för knark på väg från Sydamerika till USA. När de colombianska knarkkartellerna kollapsade på 1990-talet växte sig i stället de mexikanska starka. När dessutom PRI försvann från makten 2000 skapades ett institutionellt vakuum. Kartellerna expanderade.
Därför var president Calderóns första åtgärd att beordra armén till strid mot de allt mäktigare maffiorna. Konflikten mellan staten och knarkligorna har för varje år eskalerat och kommit att känneteckna hela Calderóns presidentperiod.
Under de fem och ett halvt år som har passerat beräknas mellan 50 000 och 60 000 personer ha dött. De allra flesta offren har tillhört kartellernas egna privatarméer, men många åklagare, politiker och journalister har också dödats ifall de misshagat maffiorna. De höga dödstalen har fått mexikanerna att ifrågasätta Calderóns tuffa politik.
Peña Nieto, som alla räknar med som vinnare, har lovat att fokusera mindre på att jaga ledarna för kartellerna och i stället lägga mer resurser på att minska andelen mord och kidnappningar. Vilken skillnad det skulle göra och vad som bara är retoriska avståndstaganden från den nuvarande presidentens politik är svårt att säga. Klart är i alla fall att Calderón öppnat en Pandoras ask av våld. Kampen mot kartellerna måste fortsätta. Frågan är bara hur?