Socialdemokraterna presenterar första avsnittet i den valvinnande (?) följetongen Framtidskontrakt för Linköping. Kontraktet erbjuds de drygt 115 000 Linköpingsbor som får rösta i valet till kommunfullmäktige i höst. Avsnitt ett, som i går presenterades av Lena Micko och Eva Lindh, kretsar kring äldreomsorgen och tar avstamp i det faktum att 80 procent vårdbostäderna är i händerna på på privata företag. Den successivt växande privatiseringen har ackom-panjerats av regelbundet återkommande rapporter om minskad bemanning samt växande oro bland gamla och anhöriga.
Socialdemokraterna nitar fast flera vallöften: ”Minst 50 procent av äldreomsorgen ska bedrivas i kommunal regi” är ett. Ett annat lyder ”Förläng avtalstiderna”. Partiet har tidigare redogjort för hur det vill öka bemanningen genom bland annat utbildningssatsningar och extratjänster.
Inom kort presenteras konkreta förslag vad beträffar sånt som bostäder, arbete, skola och förskola. Förslagen utgår från den medborgardialog som S i Linköping hållit levande sedan valet 2006. När valveckan infinner sig har drygt 40 000 hushåll fått besök av några av de dörrknackande S-aktivisterna. ”Många uppskattar att vi rör oss ute bland folk även under mandatperioden och inte bara inför valet”, säger Kristina Edlund, S-ordförande.
Även den som inte ens överväger att rösta på S måste medge att strategin är ambitiös. Ingen kan säga annat än att Socialdemokraterna presenterar ett handfast och konkret manifest för väljarna att ta ställning till.
S i Linköping utgjorde en stukad och tilltufsad syn efter valet 2010. Minus 4,53 procentenheter, från 35 procent av rösterna 2006 till drygt 30 procent 2010. Partiet fick endast 339 fler röster än Moderaterna, valets segrare. Att S i dag utstrålar revanschlusta och andas målmedvetenhet beror säkert på att den fortlöpande medborgardialogen fungerar som en kompressormatad V8-motor för partiarbetet. Den ”styrande” alliansens oförmåga att hantera de utmaningar som tillväxtstaden Linköping står mitt uppe i fungerar som ytterligare injektion.