Tidigare har ledarna för de tre största partierna från förra söndagens val också misslyckats med att bilda regering. Nu väntar nyval och en expeditionsregering fram tills dess.
Osäkerheten som hållit Grekland i ett järngrepp sedan parlamentsvalet för en dryg vecka sedan blir helt plötsligt ännu mer påtaglig. Grekland och hela eurozonen är nu i fara.
I måndags yttrade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso det som tidigare var De Förbjudna Orden: Att det kanske ändå är bäst att Grekland lämnar euron. Dagen innan hade den tyska finansministern Wolfgang Schäulbe sagt till en tysk tidning att "vi kan inte tvinga något land att vara kvar i euron".
Problemet är att alla tänkbara vägar härifrån bara kan göra saker och ting värre. Både det grekiska folket och de partier det röstat in i sitt parlament vill ha kvar euron, inte minst för att de vet hur lite en återuppstånden drakma skulle vara värd. EU och hela etablissemanget vill också att Grekland ska vara kvar i euron. Kruxet är att de senare kräver vissa saker av grekerna; att de ska betala av sina skulder, göra åtstramningar och klara av att finansiera en budget.
Hela situationen är egentligen ytterst märklig. Två parter (grovt räknat) står mot varandra, samtidigt som de tillsammans är inbegripna i ett politiskt och ekonomiskt högriskspel. Båda vill samma sak, men på olika sätt. Och på grund av detta ställs hela eurosamarbetet på spel.
Hur man än vrider och vänder på det så framstår grekerna som de största förlorarna. De kommer att tvingas sota för sitt slarv på ett eller annat sätt. Frågan är bara om de blir själva i fallet eller om de drar med sig Italien, Spanien, tyska banker, ja hela Europas ekonomi?