Onsdag 3 december röstar riksdagen om regeringens förslag till budget för 2015. I värsta fall utmynnar omröstningen i kaos och fortsatt, accelererande ovisshet. Riksdagsledamöterna med minst 61 000 kronor i månadsarvode har sitt på det torra, hur omröstningen än går, men för många andra innebär värstascenariot ännu en välplacerad uppercut i solar plexus. Eller, för att formulera det mera exakt, ännu en spark i arslet. God Jul, arbetslösa ungdomar, fattiga pensionärer, med flera?
Regeringen utgår så klart från att dess förslag till budget klubbas av talmannen. I går besökte arbetsmarknadsminister Ylva Johansson Linköping för att språka med företrädare för kommunerna i Östergötland. Syftet med träffen: Hur mejsla fram den strategi som ska pressa tillbaka arbetslösheten? Betinget är gigantiskt. 8 900 östgötar är arbetslösa, trots att arbetslösheten minskar, och ungefär 2 500 personer återfinns i Fas 3. 4 700 unga i åldrarna 18–24 går utan jobb.
Regeringen slåss för bland annat traineejobb för unga i kommuner och landsting. Jobb och utbildning i stället för arbetslöshet. I bakgrunden avtecknar sig konturerna av kommande pensionsavgångar. Traineejobben kan fungera som smörjmedel för det kommande generationsskiftet inom vård, omsorg osv.
Ovissheten i riksdagen påverkar den nya majoriteten i kommuner som Linköping, Vadstena, Kinda och Åtvidaberg. Detsamma gäller för Motala, Mjölby och landstinget. Kan kommuner och landsting räkna med ekonomiskt stöd till extra bemanning inom äldreomsorgen, som regeringen och Vänsterpartiet föreslår? Eller säger alliansen och Sverigedemokraterna nej?
Skattesänkarracet 2006–2014 var rena julafton för stora grupper. Samtidigt fortsatte klyftorna att växa. Ungdomar harvar omkring i arbetslöshet och ungefär 150 000 kvinnliga pensionärer lever på en pension, inklusive bostadstillägg, som är lägre än 10 800 kronor i månaden. Före skatt. Apropå det: Förvärvsarbetande kvinnor som går i pension hamnar i kategorin underklass. En majoritet av dem får så simpelt låg allmän pension att de vid pension vid 65 år inte hasar sig över gränsen för det som kallas fattigpension (garantipension+bostadstillägg).
Värst av allt: Samhället abdikerar när det gäller omsorgen om ungar som far illa. Socialtjänsten går på knäna medan entreprenörer inom den s k välfärdsmarknaden jublar lika högt som kapitalister som blir Joakim von Anka–rika tack vare asylpolitiken. Sverige i dag: Omsorgen om de mest utsatta reduceras till en handelsvara.
Torbjörn Gustavsson är bygdereporter & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se