Jag vill skriva om julen som den glädjens högtid den är, men efter att ha läst Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet i torsdags är det svårt att nå fram till det som är julens kärna. Sedan Aftonbladet Kultur satte i gång att punktmarkera högerextrema och/eller rasistiska sajter (Nationell.nu, Fria Tider m fl) på nätet tvingas Linderborg leva som ett jagat villebråd. Hon kallas ”äcklig hora”, ”judehora”, ”feministisk kommunistjävel”. Bland de många budskapen återfinns ”hoppas att en kongoneger våldtar och mördar dig omgående”.
Avsändarna är så klart anonyma. Fega kräk sa vi förr om om sådana. Läs den vedervärdiga sörjan på Flashback. Se vad kräken spottar ur sig om Linderborg.
Jag vet. De anonyma hatarna är en minoritet. Går sällan från ord till handling. Men vem vet vilka krafter som hämtar inspiration ur denna hatets sörja.
De fegt ynkliga angreppen riktas i första hand mot kvinnliga, yngre vänsterskribenter, som tydligen ska tvingas uthärda vad som helst. Jag, en ålderstigen fornminnessosse med snopp, får påhälsning av den anonyma mobben när jag till exempel skriver om Olof Palme. Jag påstås gå ”i landsförrädarens spår” och beskrivs som ”kommunistkräk”. Mest är jag fascinerad. Hur mår de som skriver?
Hatets sångare är, som sagt, i minoritet. Det är ingen ursäkt eller förklaring. Ingen ska behöva utstå det Åsa Linderborg drabbas av.
Apropå det skrivna ordet: ”Vita kränkta män” lockar storpublik på Facebook. Folkförakt går hem hos vissa grupper. Vi ser samma fenomen i USA där the white trash förlöjligas och skrattas åt.
Några snabba, hårda julklappstips. Böcker, alltså. Lee Childs hjälte Jack Reacher är hårdast. Mosar det ”svenska deckarundret”. Värt att dö för och Dold identitet kom i år. Suveräna! Martin Gelins Den amerikanska högern. Suverän. Tage Erlanders Dagböcker 1963–1964. Ett måste. Susanna Alakoski: Oktober i Fattigsverige. Gestaltar ett Sverige i förvandling. Klas Eklund: Kina – den nygamla supermakten. Obegripligt att den inte fått större uppmärksamhet.
Julkorten strömmar in. Åsså alla mejl. Vet inte hur många mejlkontakter jag har, flera hundra är det, en stor myllrande familj, och jag får ta del av tankar om glädje, sorg och allt mellan himmel och jord. Tack!
Julafton infaller på måndag. Jag återfinns inte i måndagens Corren. Därför säger jag redan nu
God Jul – å läs gärna julevangeliet!