Beskedet att alliansregeringen vill baxa förslaget om ett femte jobbskatteavdrag genom riksdagen – med hjälp av Sverigedemokraterna – kommer i samma ögonblick som Sverige ömsar skinn. De soldränkta dagarna är förbi. Vinden river och sliter i folk och fä. Träden avlövas. Löven sjunker till marken, vispas omkring och utsöndrar samma utstrålning som en refuserad, aldrig publicerad diktsamling.
Det femte jobbskatteavdraget: Fantasilösheten upphöjd till politisk praktik. Så hoppas den tungt trötta, förvaltande ministären att framgångsreceptet från tidigare val ska vevas i repris.
Det femte jobbskatteavdraget kostar statskassan 12 miljarder kronor. Alliansens partiledare med en mun: "Det ger 13 000 nya jobb." Sure. De fyra tidigare påstås ha resulterat i 75 000 nya jobb. Nån som sett dem?
Sverige med alliansen vid ratten styr i riktning mot fortsatt ökade orättvisor och växande klassklyftor. Jublar städerskan och undersköterskan när de nås av beskedet att inkomstskatten sänks med 170 kronor per månad – på samma gång som elevernas studieresultat försämras, kvalitén i äldreomsorgen och förskolan gröps ur?
Reinfeldt, Björklund, Lööf & Hägglund hoppas att de lågavlönade gör vågen. Allianspolitikerna är fixerade vid tanken på att disciplinera löntagarna och hoppas att vi låter oss reduceras till navelskådande egoister, med intresse enbart för den egna ekonomin. Alliansen styrs av vi- och dom–tänkandet. Vi som jobbar och dom andra (arbetslösa, pensionärer, sjukskrivna etc). Ungefär som Ronald Reagan i USA resonerade på 1980–talet. Det skattesänkarracet slutade i elände och gigantiska underskott.
Undersökningarna duggar tätt: De tyder på att en majoritet av svenskarna ser längre än till tjockleken på den egna portmonnän. Flertalet tycks inse sambandet mellan fortsatt fallande skattekvot och brister och revor i välfärden. Alla applåderar inte att så kallade riskkapitalbolag tillåts maximera profiten med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Alliansen månar om överskottsmålen. Vilket i klartext betyder att den lånar till fortsatta skattesänkningar. Det betyder, enligt Konjunkturinstitutet, att "ofinansierade åtgärder i höstens budget kräver motsvarande besparingsåtgärder framöver om överskottsmålet ska uppfyllas".
Skattesänkningarna är heliga. Alltså kan vi räkna med, om alliansen sitter kvar (hemska tanke!), fortsätta försämringar av den gemensamt finansierade välfärden, typ skolan, sjukvården och omsorgen. Inte konstigt att solen går i moln och himlen gråter.