Zimbabwe är ett av Afrikas mest misskötta länder. Nyheterna därifrån har de senaste åren främst handlat om valfusk, hyperinflation och våld mot vita bönder. Enligt en ny rapport från Utrikespolitiska institutet, skriven av Anna Tibblin som flera år bott och jobbat i Zimbabwe, finns det litet som tyder på att förbättringar kommer ske.
När Robert Mugabe och hans parti Zanu-PF tillslut lyckades komma till makten efter långvariga strider med den vita minoritetsregeringen var Rhodesia – som landet hette då – känt som ”Afrikas kornbod”. Det var 1979 och allt sedan dess har samme Mugabe och samma Zanu-PF styrt Zimbabwe mot allt större problem.
Illa har blivit värre under 2000-talet. Det började redan 2000 när Mugabe ansåg att omfördelningen av odlingsmark från vita till svarta gick för långsamt. Stora farmer konfiskerades och tiotusentals storbönder jagades utomlands. Men en stor del av de bra jordarna hamnade inte i händerna hos småbönderna utan hos militärer och byråkrater lojala mot det styrande partiet. Konsekvensen blev att livsmedelsproduktionen störtdök och hyperinflation förstörde värdet på vanligt folks besparingar.
2008 förlorade Mugabe presidentvalet. Men med hjälp av valfusk och våld mot meningsmotståndare lyckades han behålla makten, om än i en märklig koalition med sin främsta motståndare.
Mugabe fyller 89 år i början av februari 2013. Trots det går det inte att räkna med något systemskifte vid hans död. Zanu-PF är till stora delar sammanväxt med militären, byråkratin och näringslivet.
Men hoppet är aldrig ute – se bara på den arabiska våren – en tillsynes betydelselös händelse kan skapa en kedjereaktion som välter hela maktapparaten. Eftersom det inte går att se något ljus i Zimbabwes tunnel måste landet tyvärr sätta sin förtröstan till det osannolika.