Så lyder rubriken på justitieminister Morgan Johanssons (S) och inrikesminister Anders Ygemans (S) debattartikel i DN (1/12). En titel som lovar mycket. Det är bra att regeringen identifierar flera grenar i den organiserade brottslighetens djupgående rotsystem. Många tankar behöver hållas i huvudet samtidigt. Dessvärre leder tankarna inte till särskilt mycket konkret.
Ett stort problem är den omfattande skottlossningen. Enligt en granskning som SVT gjort har under fem års tid fem gånger så många skadats och fyra gånger så många dödats av skjutvapen i svenska storstäder jämfört med våra grannländers huvudstäder – tillsammans. Köpenhamnspolisen uppger 122 skjutningar sedan 2011, i Göteborg är siffran nära dubbelt och i Stockholm mer än tre gånger så hög. Vad beror det på?
Den sociala situationen, menar den ofta citerade kriminologen Jerzy Sarnecki. ”I de här områdena som samhället har glömt uppstår våldsamma subkulturer”, säger han (SVT 6/11).
Ministrarna Johansson och Ygeman nämner minskade klyftor och sänkt ungdomsarbetslöshet som långsiktiga mål för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Och visst kan utanförskap verka demoraliserande. Att problemområden finns, förnekar knappast någon. Polisen kommer nu att prioritera fjorton bostadsområden i Sverige, varav sex i Göteborgsområdet. Men inget område i Östergötland, trots att exempelvis Skäggetorp, Ryd och Berga i Linköping fanns med i den rapport som Rikskriminalpolisen släppte förra året där 55 områden med stor påverkan av kriminella nätverk nämns. "Det behövs inte", säger områdeschefen (Corren i dag).
Emellertid, det är inte utanförskapet som skjuter på öppen gata – för det behövs vapen. Därför är det välkommet att regeringen även vill se åtgärder mot antalet illegala vapen. Det preventiva arbete läggs på Polisen samtidigt som regeringen föreslår att försök, förberedelse och stämpling till grovt vapenbrott kriminaliseras. Den verkligt chockerande är väl att det inte redan är olagligt!
Inte alla tror heller på de sociala faktorerna som orsak till de ökade skjutningarna; professorn i sociologi och experten på kriminalpolitik och brottsprevention Sven-Åke Lindgren vänder sig emot den bilden. Våldet i allmänhet minskar nämligen i Sverige, det är just våldet med skjutvapen som sticker ut och ”det förebygger man genom att ändra vapenlagarna och häktningsreglerna så att personer med illegala vapen effektivt kan buras in”, säger han. Köpenhamn och New York är exempel där påföljderna för vapenbrott skärpts och gett resultat i statistiken.
Ytterligare en sak som justitie- och inrikesministern pekar ut, jämte bättre myndighetssamordning och översyn av det rättsliga skyddet av de sociala trygghetssystemen (vad det nu innebär), är möjligheten att kriminalisera gängsymboler i rättegångslokaler. Det är inte en dag för tidigt! En rättssal är ingen offentlig plats och att enskilda domare har hindrats (av JO) från att skapa ordning genom att bannlysa saker som gängvästar, är en skandal. Gängsymboler framför ögonen på ett vittne fungerar inte som något mindre än ett uttalat hot.
Förutom att konkretisera och i lag befästa sina förslag kvarstår en viktig fråga för Johansson och Ygeman: hur ska polisen klara alla nya uppdrag? Stora resurser har redan flyttats till Malmö för gränskontrollerna, den förhöjda hotbilden mot Sverige kräver sitt. Poliser växer inte på träd. Dessutom har myndigheten besvärande interna problem och anställda slutar på löpande band.
Hur går det ihop?