”Kan sex rädda Danmarks framtid?” Frågan väses fram av en mansröst samtidigt som bilder av ett bh-band som glider av en ung, blond kvinnas axel visas i rutan. Barnafödandet går ner i Danmark, samtidigt som befolkningen blir allt äldre. Politikerna har inga svar på hur problemet ska lösas. Men det måste finnas ett sätt, säger rösten. Och det gör det: danska par bör åka på semester och tillverka barn. Tio procent av alla danska barn görs nämligen på semestern, då danskarna har 46 procent mer sex än i vardagen. Om inte uppmaningen ”Do it for Denmark” är nog som motivation, kan paren även delta i en tävling och vinna tre års förbrukning av blöjor och andra babyprodukter.
Låter det som ett skämt? Det är det också. Sanningen är att filmen är reklam för resebolaget Spies, för att få danskarna att resa mer. Inte nödvändigtvis göra fler minidanskar. Lättade kan vi pusta ut, det är inte danska staten som har blivit galen och uppmanar människor att tillverka fler barn. För det är väl galet, eller?
Hade reklamfilmen ”Do it for Denmark” verkligen varit en uppmaning från politiskt håll hade det inte varit första gången som den offentliga makten kryper ner i folks sänglinnen. Kinas ettbarnspolitik är väl det mest kända, och makabra exemplet. 1979 infördes denna hårda inskränkning av kinesernas familjeliv som dels straffar dem som bryter mot regeln, dels drastiskt har ökat de illegala aborterna och steriliseringarna. Och då pratar vi inte aborter på moderns initiativ utan på statens! Sammanlagt beräknar de kinesiska myndigheterna att 400 miljoner födslar stoppats genom den integritetskränkande politiken. Ettbarnspolitiken håller på att luckras upp, men på 30 år har den gjort radikala förändringar med befolkningsstatistiken. Om Danmark – och Sverige – står inför demografiska problem, är det ingenting emot vad Kina gör.
Att den politiska makten skulle användas för att hindra människor från att skaffa barn, är svår att tänka sig i en svensk tappning. Motsatsen, att uppmuntra barnafödande, finns dock exempel på. Och då inte i skämtsam tappning, à la dansk reklamfilm. Inför valet 2010 ville en arbetsgrupp inom Kristdemokraterna införa en barnbonus på 10 000 kronor för varje ny bebis som föds i Sverige. Den idén blev tack och lov inte verklighet.
Men det finns lokala modeller som blivit realiteter. I Ödeshög (där KD är ledande parti) till exempel, betalas sedan förra året 10 000 kronor i ”välkomstbonus” till varje nytt eller adopterat barn under 10 år som mantalsskrivs i kommunen. Syftet är att få Ödeshög att växa. Förhoppningsvis blir metoden inte lyckad. Folk får gärna flytta till Ödeshög, men 10 000 kronor är ingen anledning att skaffa barn eller att flytta till en ny kommun. Bra barnomsorg, skola och boende är det däremot - liksom de är viktiga politiska sakområden. Barnaskapande är och bör förbi en högst privat angelägenhet som politiker bör hålla tassarna borta ifrån – också när det inte är i preventivt syfte.