Televisionsapparaten förmedlar bilder från OS i Sotji. Mitt livs sista vinter–OS. Som anställd på Corren. Bortom kröken väntar semester. Mitt livs sista semester. Sen rullar det på. En vacker dag räknas jag till skaran som svarar "sju minuter med hemtjänsten" när nån frågar hur man firade julen. Folk frågar om jag ser fram emot att bli pensionär. Vet inte. Jo, på ett sätt: Pensionärer har ett gemensamt med småungar. De har rätt att tränga sig före i köer. Andra suckar uppgivet när 4-åringen eller 86–åringen ångar fram. Barndomen och ålderdomen är ofta galen anarki. Outlaw. Medelåldern är en slätkammad, ljummen och ängslig parentes. Melodifestivalen.
Linn, vikarie på Corren, yrar om att jag gav ett mera seriöst intryck på den förra bilden här i krönikan. So what? Vem fan vill va seriös?
Thomas Östros, Bankföreningens vd, försvarar storbankernas rekordvinster och bonusarna till bankfrälset. För inte så länge sen var han (S)tatsråd med 50 000 kronor i månadslön och ivrade för bonusförbud. I dah tjänar han 175 000 kronor i månaden, men det har så klart inget med saken att göra. Hur sa Thommy Berggren i den där svt–intervjun nyligen? "Östros, Rosengren, Nuder, vad är det för socialdemokrater egentligen, det är en ny sort..."
Att LO förklarar att organisationen ska slåss för socialdemokratisk valseger i höstens val är självklart. Åren av alliansstyre förskräcker. SCBs senaste och andra opinionsundersökningar visar att en överväldigande majoritet av LOs medlemmar ser längre än till fem jobbskatteavdrag. Det vore tjänstefel av LO att inte bejaka medlemmarnas krav på regeringsskifte. Det betyder inte att LO ska fungera som nånslags filial till S–partiet. LO måste, oavsett regering, slåss för medlemmarnas villkor i första hand. Lästips: LOs valmanifest, www.lo.se
Apropå EU–valet i maj: Svenska företag flyttar tillverkning till de "ekonomiska zonerna" i Polen. Ekonomisk zon står för lågskattezon. Det finns 14 sådana i Polen. Snacka om snedvriden konkurrens inom EU. Är det över huvud taget nån vits med att rösta i EU–valet? Jag trodde stenhårt på det "Europeiska sysselsättningsprogrammet", S–partiernas hävstång för att bryta arbetslösheten och balansera finanskapitalet. Det var för 20 år sen. Vad hände? Manifestet för jobb och tillväxt reducerades till makulatur.
Centerpartiet, politikens anorektiska alternativ, andas desperation. Centerpartister luftar åsikten att Annie Lööf kritiseras för att hon är kvinna. Herregud, ibland blir det bara för mycket.
Trevlig helg – ÅFF är bästa laget!