Skattesänkningar urgröper välfärden. Privatiseringar medför sorg, elände och hämningslös vinstjakt. Något håller på att gå sönder. Och så vidare. Det hör naturligtvis inte till oppositionens uppgift att applådera regeringen. Utan tvärtom att frejdigt granska, kritisera och plädera för bättre alternativ till den förda politiken. Det är viktigt i en demokrati och bidrar till att driva utvecklingen framåt.
Förutsättningen är dock respekt för fakta och sakargument. Tar lusten att vinna politiska poäng genom demagogisk svartmålning över, omöjliggörs det rationella meningsutbytet, den offentliga debatten korrumperas och en falsk verklighetsbild riskerar att sätta sig som vilseleder medborgarna och försvårar för dem att göra upplysta val.
Oppositionen saknar inte områden där regeringen förtjänar välgrundat klander. Varför levererar inte skolan? Varför har vi inget försvar när världen är oroligare än på åratal? Varför är polisens dysfunktionella organisation så kroniskt svårreformerad? Varför består de strukturella problemen på bostads- och arbetsmarknaden? Till exempel. Panga på bara! Gissla de ansvariga makthavarna! Erbjud väljarna konstruktiva lösningar!
Men vilken sanning ligger i anklagelserna om att den sociala välfärden raseras av hårdhudad nyliberalism? Sedan år 2000 har skattekvoten minskats från drygt 50 procent av BNP till dagens 44 procent. Under samma period har den offentliga sektorns skatteintäkter ökat med 260 miljarder kronor (justerat för inflationen). "Det har aldrig satsats så mycket resurser på välfärden som idag... skattepengarna går dit medborgarna vill - vården, skolan och omsorgen får 80 procent av skattemedlen". Det skriver Anders Knape, ordförande för Sveriges kommuner och landsting (SKL), på förbundets hemsida.
SKL har tröttat på den torgförda myten om välfärdsstatens förfall och därför gett ut en vitbok, "Ren fakta". Av den framgår bland annat att en förkrossande majoritet av svenskarna är nöjda med den välfärdsservice som de själva eller deras anhöriga får. Även intresset för att arbeta inom välfärdssektorn är stort, 6 av 10 ungdomar kan tänka sig en karriär inom kommun, landsting eller region.
Är det då sämre kvalitet på verksamheter drivna av privata välfärdsföretag än inom det offentliga? Enligt Socialstyrelsens stora undersökning från 2012, som granskade äldreomsorgen, är svaret nej. Det går inte att slå fast några stora och entydiga skillnader. Däremot tycks privata välfärdsverksamheter skötas smartare och kostnadseffektivare, enligt en unik årslång jämförande studie som analysföretaget Nordic Healthcare Group (NHG) gjort mellan två identiska äldreboenden i Östersund (det enda kommunalt, det andra privat). "Det man definitivt kan säga är att den privata aktören har bättre lösningar på att planera, schemalägga och bemanna verksamheten", säger NHG:s projektledare Fredrik Eklund (SvD 4/9).
Gör privata välfärdsbolag grandiosa vinster? Nej. Snittet på rörelsemarginalen är knappt 7 procent, vilket är normalfallet även inom övriga näringslivet. Men var fjärde rödgrön politiker tror att vinsten är mellan 20-70 kronor på varje hundralapp! (Dagens Samhälle 4/9). Hallå, välkommen till verkligheten!
Okej. Kan vi nu få lite sans och balans i debatten, tack.