Höj taket i a-kassan

Inkomstbortfallprincipen är mer än naggad i kanten. Den omfördelande välfärdsstaten krymper.

Linköping2012-06-26 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När statsminister Fredrik Reinfeldt konfronteras med uppgiften att 400 000 personer lämnat a-kassan sedan ersättningsnivåerna sänktes och inträdeskraven skärptes, konstaterar han att "Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller något annat". (SvD 20 okt 2011)

Så formuleras systemskiftet.

I partiledardebatten i SVT applåderade statsministern att "allt fler har egna tilläggsförsäkringar ovanpå de som vi har skattefinansierat i a-kassan". När Reinfeldt och andra statsråd välkomnar att facken tecknar kompletterande försäkringar för sina medlemmar, demonstrerar de en häpnadsväckande brist på kunskap om arbetslivets villkor i allmänhet och arbetarklassens i synnerhet. Kollektiva tilläggsförsäkringar för arbetare är så dyra att till exempel IF Metall avstår. Och varför ska arbetare betala två gånger för att få ett fungerande skydd vid sjukdom eller arbetslöshet?

Socialförsäkringarna och a-kassan framställs i debatten som gökungar som stjäl resurser från angelägna behov. Fakta är att a-kassan beräknas ge staten ett överskott på 7,6 miljarder kronor i år, att sjukförsäkringen redovisar ett överskott på 12 miljarder kronor 2012/2013 och att socialförsäkringarna ger ett överskott på 90 miljarder kronor 2010-2014. Staten tar in mer i avgifter än vad som betalas ut till försäkringstagarna.

A-kassan är raserad. Sverige har, enligt en studie från OECD, en av västvärldens sämsta a-kassor.

Ju mer socialförsäkringarna och a-kassan försämras, desto desto mindre tilltro till det solidariskt finansierade försäkringssystemet. Ju fler som hamnar över den s k brytpunkten, desto mindre av intresse att finansiera socialförsäkringarna. Centern ropar på grundskydd, Moderaterna sjunger tilläggsförsäkringens lov. Taket i a-kassan måste höjas, i annat fall mister försäkringen allt vad legitimitet heter. Höjt tak betyder en del ur tillväxtsynpunkt. Mer pengar i plånboken hos låg- och medelinkomsttagare stimulerar ekonomin.

En gemensamt finansierad välfädsmodell, med rimliga ersättningar och regler, eller privat välfärdsmarknad finansierad med privata försäkringar - så ser vägvalet ut.