En om dagen försvinner. Svenska mjölkbönder är ett utrotningshotat släkte, trots att få yrken är så uppmärksammade, romantiserade och omdiskuterade. Mjölk är ett självklart inslag i varje skolmatsal och står på månget svenskt middagsbord. Varje vår besöker tusentals barnfamiljer kosläpp, där de svenska kossorna släpps ut i hagarna runt om i landet. Ändå måste ”Mjölkens dag” initierats i riksdagen och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) ta på sig krishanteringshandskarna för att rädda mjölkbönderna. I förra veckan handlade SVT:s Uppdrag granskning om den svenska mjökkrisen.
Härommorgonen satt LRF-ordförande Helena Jonsson tillsammans med landsbygdsministern i SVT:s Gomorron Sverige. Jonsson talade om tre kriser för mjölkbranschen: 1. Rysslands handelsembargo, 2. Överskottet av mjölkprodukter på världsmarknaden, och 3. De svenska böndernas högre omkostnader. Den första punkten är inte mycket att göra åt just nu. Mjölkböndernas kris väger lätt i jämförelse med de folkrättsbrott som president Putin ägnar sig åt i Ukraina och det hot som Ryssland alltmer utgör mot Europa. Överskottet på produkter är också en följd av embargot eftersom bönderna inte får sålt sina varor och då dumpas priserna.
Att svenska bönder inte har samma konkurrensförutsättningar är däremot ett problem som Sven-Erik Bucht skulle kunna göra något åt. I och med de höga dieselskatterna betalar svenska bönder som exempel cirka 3,50 kronor mer än sina danska kolleger – och då är kommande skattehöjning inte medräknad. Bucht lägger mycket av ansvaret på mejeriföretagen – och med rätta! En tydligare ursprungsmärkning vore välkommet för branschen, eftersom de flesta säger sig vilja köpa svenska produkter.
Varför det? Är vi protektionistiska? Gillar vi inte världshandel och marknadsekonomi? Jo, och det är precis därför som märkningen är så viktig. Visst, många konsumenter vill köpa svenskt av nationell laganda eller för att skydda de öppna landskapen som är beroende av betande djur. Men många av oss köper också svenskt för kvalitetens skull. Svenska bönder håller högsta internationella klass gällande djurhållning, låg antibiotikaanvändning och hög kvalitet på sina produkter. Och kvalitet kostar. Ändå ligger mjölkpriset kvar på samma nivå som för 30 år sedan och det som blir över till bönderna är en allt mindre del.
Mjölkpriset bör därför höjas. Konsumenterna är mycket lojala vad gäller mjölken, det är värre med osten och yoghurten. Där är vi inte lika ”noga” med varifrån produkterna kommer varvid en del nog känner sig lurade när de upptäcker att vispgrädden de köpt visst var producerad i Danmark. Lurade blir de förstås inte, informationen finns på förpackningen om man bara ids titta efter. Flera Icabutiker i Sverige har höjt sina priser på mejerivaror för att stötta lokala producenter – och lyckats höja försäljningen. Mjölk är oförskämt billigt, inte ens tio kronor för en liter. Jämför med den ekologiska mjölken som är lite dyrare, men ändå går åt som smör. Varför skulle det inte gälla även den konventionella, svenska mjölken?
Hur ofta händer det att ett företag har ett marknadsläge där konsumenterna näst intill ber om en prishöjning? Detta unika tillfälle måste utnyttjas. Höj mjölkpriset!