Timbrohögern dammar av Barry Goldwater, republikanen som röstade emot Lyndon B Johnsons Civil Rights Act, medborgarrättslagarna, hetsade mot fattiga, i synnerhet ensamstående mödrar, och framställde "långhåriga professorer" och fackföreningar som djävulens redskap på jorden. Att Timbrohögern lägger sig platt på marken för Goldwater beror i första hand på hans syn på staten. Budskapet är att den federala statsmaktens verkningskrets måste begränsas till ett absolut minimum. Det enda som behövs, vid sidan av armén, är polisen. De fattiga ska hållas i tukt. Via borgerliga tidningars ledarsidor sprids nu evangeliet om de extremt låga skatternas och den extremt begränsade statsmaktens välsignelse. Idégodset är den brutala batonghögerns traditionella rekvisita, förpackad som "libertarianism". Låter finare så.
Råhögern dyker upp med jämna mellanrum. 1980- & 1990–talen erbjöd god jordmån för extremliberala idéer. Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket" (1993) suger näring ur Goldwaters grovhugget elitistiska ideologi. Budskapet är detsamma: Välfärdsstaten passiviserar och reducerar den enskilde individen till bidragstagare. Föraktet för svaghet är framträdande. Republikanerna (delar av åtminstone) i USA opponerade mot Franklin D Roosevelts New Deal och Lyndon B Johnsons Great Society medan högern i Sverige riktade kritiken mot den skattefinansierade välfärdsstaten (som de varit med om att bygga upp). Goldwaters ideologiska motstånd mot Civil Right Act banade väg för det republikanska partiets framgångar i Södern. Demokraten Georg Wallace, öppet rasistisk, lierad med mördarligan Ku Klux Klan, profiterade på Goldwaters budskap från valkampen 1964. Goldwater utmanade Lyndon B Johnson i presidentvalet 1964. Johnson vann en jordskredsseger.
Ronald Reagan uppmärksammades första gången på den nationella politiska arenan 1964, som entusiastisk påhejare av Goldwater, och som president iscensatte Reagan delar av ultrahögerns ideologiska teori. Resultat: Gigantiska underskott, växande skuldberg. Låga skatter för höginkomsttagarna. Efter parentesen Georg Bush trädde demokraterna och Bill Clinton in och städade upp efter den reaganska röran.
Teaparty–favoriten Ron Paul, en annan av Goldwaters ideologiska arvtagare, personifierar det monumentala misslyckandet i amerikansk politik. Nu hoppas sonen Rand bli republikansk presidentkandidat. Hans första åtgärd sedan kandidaturen blev klar: Att underteckna den obskyre Grover Norquists skattelöfte, dvs lova att aldrig rösta ja till högre skatt. Timbrohögern i Sverige och Teaparty–högern i USA rustar på nytt, och visst känns det aningen patetiskt när avdankade, interna ikoner dammas av och presenteras som uttolkare av framtiden.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se