I slutet av september skickade parterna ett brev till miljöminister Lena Ek och bostadsminister Stefan Attefall där man framförde sina synpunkter och förhoppningar om en snar lösning.
I går höll man ett seminarium där sammanhållningen ytterligare bekräftades. Det finns ingen konflikt mellan Saab och kommunen. Däremot skapar den här frågan en osäkerhet som hämmar bägge parter.
Linköping behöver fler bostäder – inte minst för att nyanställda i det expanderande Saab ska ha någonstans att bo – och enligt Boverkets allmänna råd föreligger inget hinder för byggande. Problemet är Naturvårdsverket.
Det är inte otänkbart att Saab inom ett par års tid måste genomgå en ny tillståndsprövning för sin verksamhet. Denna prövnings utfall ligger helt i händerna på Naturvårdsverket. Skulle det då vara så att de vidhåller sina nuvarande drakoniska riktvärden är risken överhängande att Saab får flytta sin verksamhet någon annanstans.
Alla förstår att detta är oacceptabelt.
Naturvårdsverkets främsta uppgift är naturligtvis inte att ta hänsyn till näringsverksamhet, men någon slags verklighetsförankring borde rimligen kunna utkrävas även av miljövårdande myndigheter. Enligt deras hållning är Linköping obeboeligt när Saabs flygplan bullrar mer än 70 decibel. Så är det förstås inte.
Lösningen på den här frågan är att Naturvårdsverket viker sig. Det är faktiskt riktigt pinsamt för regeringen att år efter år misslyckas med att ge ett tydligt besked vad som gäller medan Sveriges femte största stad och en av våra mest högteknologiska industrier står och stampar. Det är hög tid att hitta en lösning på ”buller-gate”.