"Någonting saknas för att jag skulle kunna fungera". Så beskrev William Petzäll sitt missbruk i ett samtal med Svenska Brukarföreningen, en ideell organisation som är för metadonbehandling av narkomaner, i november 2011. I lördags avled han, 24 år gammal.
Petzäll kom in i riksdagen för Sverigedemokraterna 2010 men lämnade SD året därefter på grund av sitt missbruk. Han fortsatte i riksdagen som politisk vilde, med fokus på missbrukarfrågor. Det senaste året åkte han in och ut på olika behandlingshem. Allra helst ville han bli antagen till ett så kallat metadonprogram. Men det blev han aldrig. Ett skäl till det är de höga trösklarna in på ett sådant behandlingsprogram.
Att bli antagen till ett metadonprogram innebär att patienten istället för att missbruka droger dagligen intar en hög dos metadon - tillräckligt hög för att eliminera suget efter droger - utan att för den delen bli drogpåverkad.
För att komma i fråga för behandlingen behöver patienten först ha prövat en rad olika drogfria behandlingsprogram, utan effekt. En fullständig avgiftning måste ske innan behandlingen startar och får patienten ett återfall under behandlingens gång åker vederbörande ut.
Petzäll kom aldrig så långt. Han passade inte in i den gängse skräckbilden av en missbrukare som en nedgången lodis på samhällets baksida. Kanske var han i för bra skick för att komma på fråga för den behandling han ville?
Om den här tragiska historien ska kunna mynna ut i något positivt är det en förändrad syn på missbrukares vårdbehov. Det är dags för en mer rimlig och pragmatisk syn på missbrukarvården. En som syftar till skademinskning och hjälp till självhjälp, i stället för den förhärskande nolltoleransen.
Det är viktigt att poängtera att det här inte handlar om "drogliberalism" eller relativisering av narkotikans destruktivitet. Ingen förespråkar införandet av "coffee houses" i Sverige. Mot droger och missbruk bör hållningen vara mycket sträng. Men missbrukaren som ändå trillat dit behöver inte fördömanden eller stängda dörrar, utan stöd och hjälp.
Vi måste klara av att se medmänniskan bakom missbruket.