Gissa vad han heter?

Landskapet öppnar sig, där står han: Nordsvensken som förgyller resan mellan Kisa och Åtvidaberg.

Linköping2014-04-05 08:17
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Händer ofta att jag bromsar in, stannar, kliver ut och tar ett snack med honom. Finns inget så vilsamt som att tala med hästar. Mina ord sjunker in, hästen begrundar dem, nickar. Att tala med nordsvensken mellan Kisa och Åtvidaberg är att landa i ett tillstånd av inre frid. Känns som att hästens ögon rymmer visdom som lagrats i sekler. Så tänkte jag aldrig när red morfars Vimar, Europas starkaste nordsvensk. Tv-serien Prärie med Clint Eastwood förvandlade mig till kofösare. Mamma sydde chaps. "Ta det försiktigt", sa mormor. "Självklart", sa jag och red iväg i sporrsträck efter grannens kor. Det gick inte alltid så bra. Korna uppförde sig inte alls som i Prärie.

Jag skrev om den vackra nordsvensken mellan Kisa och Åtvidaberg för två veckor sen. Dan efter kom ett mejl från ägaren, Johan i Vånga: "Jag förstår att du gillar hästen, han heter Elvis."

Sånt där trodde jag bara hände i romaner.

Johan Pettersson berättar att nordsvensken är på utdöende. "Betäckningarna går stadigt neråt", säger han. Jag läser i Ridsport att det föds ungefär 200 föl per år. Det räcker inte för att säkra stammen. Känner mig tillfreds med att min yngsta dotter Siri och hennes Hampus köpte Viktor, en nordsvensk. Det var inte köp av en häst. Det var en kulturgärning.

Johan bedriver avel och kör in hästar. Månar om kulturarvet. I går syntes en hel hoper nordsvenskar nedanför gården. Den här bilden togs av Linn Moberg för snart ett år sen. Det är en av de vackraste bilder på djur jag sett. Stig Claesson skrev en roman som heter Nelly. Huvudpersonen är en ardenner som dött. Såna romaner skrivs inte längre. Kanske därför att folk inte tar sig tid att färdas längs små, krokiga landsvägar.

Valår. Debatter, utspel, konfrontation. Vid sidan av valrörelsen lunkar vardagen på, den som formar våra villkor. Det sker utan större åthävor. Som i går när folk i Åtvidaberg samlades till en ny upplaga av "Åtvidaberg satsar". Jag lyssnade och imponerades av bredden och engagemanget. Företagare, politiker, kommunala tjänstmän, föreningsfolk. Sida vid sida. Så byggs Sverige.

Trevlig helg!

Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & socialdemokratisk krönikör i Corren torbjorn.gustavsson@corren.se