En pimpelfiskare drattar omkull och slår huvet i isen. Fiske är farligare än boxning. En golfare träffas av en medgolfares klubba: Hjärnskakning. Golf är farligare än boxning. Läraryrket är också riskabelt. Jag talar/mejlar regelbundet med två aktiva lärare och en pensionerad. Att säga att skolan genomgått en metamorfos sen jag nötte skolbänken är att formulera det försiktigt. På min tid var det inte lönt att komma hem och gnälla över läraren. Vuxenvärlden bildade en sammansvetsad enhet. Lärarens ord var lag. För att inte tala om rektorn. Viktigast av allt: Lärarna förmedlade kunskap och skolan tog för givet att föräldrarna lärde oss ungar hyfs och fason. Begreppet föräldrainflytande existerade inte. I dag har begreppet tänjts ut till bristningsgränsen. Allt fler föräldrar tycks tro att de äger tolkningsföreträde i allt som har med skolans verksamhet att göra. Den tidigare nämnde, pensionerade läraren slutade i förtid på grund av "föräldratyrannin". Pendeln svänger, från den ena extremen till den andra.
Regeringen vill plussa på lärarlönerna med tre miljarder kronor årligen från och med 2016. Visst måste lärarlönerna upp, och visst måste skolan garanteras ytterligare resurser – läs Statskontorets slutsatser i rapporten från 2014 – men är det nån mer än politikerna som tror att det räcker för att få rätsida på skolan? Jag ögnar några akademiska uppsatser där lärarens roll står i centrum. Slutsatserna är identiska med de tankar som "mina" lärare för fram. I dag tvingas läraren fungera som (i bästa fall) kunskapsförmedlare, kurator, mamma/pappa, vaktmästare, rastvakt, med mera. Elevernas fritidssysselsättningar tillåts inkräkta allt mer på skolområdet. Föräldrar tar för givet att ungarna ska med på semesterresa mitt under terminen. "Mina" lärare – och nämnda uppsatser – vittnar om hur påträngande många föräldrar är i kontakten med läraren. Kombinationen skolpeng och fritt skolval resulterar i större kommuner i rena utpressningssituationen. Jag läser om lärare som knappt törs höja rösten, av rädsla för att ungen ska galoppera hem till föräldrarna för att rapportera läraren, som sen får föräldrar, skolledare, rektor, media å hela baletten på sig. Inte klokt.
Läraren måste ta tillbaka klassrummet och leda undervisningen. Tvinga föräldrarna att retirera från skolans mark! Föräldrarna ska fostra barnen till åtminstone något så när välartade och uppmärksamma elever som lyssnar till och respekterar läraren. Grundskolan är inte en fritidssysselsättning bland andra.
Till sist: Folk i Linköping säger "bönner" om alla som bor utanför kommungränsen. Kustpilen kallas Bondetåget. Jag erinrar mig drängen från Hycklinge som reste till Stockholm. "Hur va dä i huvestan?" tillfrågades han vid hemkomsten. "Jättebra, de kallde mej bonnjävel fast jag bara ä dräng."
Torbjörn Gustavsson är bygdereporter & S–krönikör