Signaturen "Elev på Katedralskolan" skrev så här i en uppmärksammad insändare i Corren: "Folk droppar in när de vill under dagen, och skolan liknar mer en arbetsplats med flextid än en vanlig gymnasieskola." Jag förvånas inte. Min krönika "Ge plats för läraren" (3 feb) orsakade ett mindre Niagarafall av mejl och andra kommentarer. F d lärare, verksamma lärare, föräldrar och andra vittnade om att situationen ofta är så eländig som jag beskrev den. (Bilden jag förmedlade byggde på samtal och mejl med både aktiva och pensionerade lärare.) Lärare beskrev det accelererande föräldratyranniet. Semester mitt under pågående läsår är tydligen en vilt grasserande smitta. Lärare som opponerar sig mot föräldrarnas tolkningsföreträde skriver att de läxas upp av rektor. Inte klokt. För ungarnas skull – om Sverige ska vara en kunskapsnation – måste läraren tillåtas ta kommandot i klassen. Läraren och skolan ska veta att föräldrar eller annan vårdnadshavare lär barnen/eleverna hyfs och fason. Som att inställa sig i tid när lektionen startar.
Berättigad fråga: Varför är politikerna så tysta när det gäller den bohemiska anarki som tillåts prägla åtminstone delar av skolans värld? Det finns en uppgivenhet i reaktionerna som skrämmer mig: "... såväl skolpolitiker, skolledningar, rektorer är livrädda för föräldrarna och tar allt som oftast dessa i försvar istället för att stötta sina lärare", heter det i ett mejl. En lärare skriver så här: "Jag får inte möjlighet att lyckas i mina ambitioner som lärare, det som heter kunskapsförmedling trängs undan av annat." Jag lovar: Hon är inte ensam.
Profitlobbyisterna i Vårdföretagen inrättar en "mytpolis", med uppgift att förklara varför skattepengar ska gå till ägarnas vinster i stället för till verksamheten. Lycka till.
Carola Lemne, vd Svenskt Näringsliv, ivrar i en intervju i arbetet.se för fler låglönejobb i Sverige. För egen del nöjer hon sig med en månadslön på 490 000 kronor.
Våren exploderar mitt i fejset på oss. Snödropparna i rabatten växer meterhöga. Är förkylningsinfluensaepidemieländet över nu? Jag är inte ensam om att ha mått som ett nedslitet bromsbelägg. Men kattungarna artar sig. Genuspedagoger må fundera över varför tjejkatter mest sitter och ser söta ut, medan killarna attackerar, klättrar och rusar omkring. Apropå genus så langar Pia Tingvall, Rimforsa, över en limerich hon hittat på Facebook: "En dansk yngling från Mön/gick till doktorn och bytte sitt kön./När detta var gjort/han ångra sig stort/för nu har han mindre i lön."
Politik: Sverige begåvades (?) med en hel hoper nya statsråd i oktober. Aida Hadzialic, Isabella Lövin, Sven–Erik Bucht, Helene Hellmark Knutsson, med flera – finns de på riktigt?
Trevlig helg – snart äre Påsk, sen är Sommarn här!
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör