Sture Bergwall, alias Thomas Quick, är frikänd från det sista av de åtta mord han dömts för. Därmed ligger ett historiskt rättshaveri i öppen dager. Justitieminister Beatrice Ask (M) vill ha en oberoende utredning, i syfte att granska eventuella "strukturella fel" i rättssystemet. Okej, fint. Dock säger hon samtidigt att enskilda individers agerande är "närmast omöjligt att pröva" då det gått så lång tid. Vilket betyder att det personliga ansvaret hos rättsstatens inblandade representanter, som tidigare åklagaren Christer van der Kwast och förre justitiekanslern Göran Lambertz, i praktiken skyfflas bort.
Preskriberat, shit happens, sorry. Kwast och hans gelikar får väl stå där med den moraliska skammen, om de har någon. Deras febriga tröst efter att finna och fälla en svensk seriemördare byggde på en självsuggererad fiktion, där en neddrogad och svårt psykiskt sjuk man förmåddes att erkänna sig vara något som närmast liknar en folkhemmets Hannibal Lecter. När nu tillnyktringens timme är slagen kvarstår det värsta, det mest svåruthärdliga: åtta människor är fortfarande döda och flera mördare går ännu fria. Förmodligen kommer dessa mördare aldrig att kunna ställas till svars.
Glöm heller ej detta: den svenska rättsstaten korrigerade sig inte på eget bevåg. Det var journalisten Hannes Råstams idoga grävande i härvan som framtvingade korrigeringen från den offentliga maktapparatens sida. Ytterligare en aspekt att begrunda.