1936 års järnvägskommitté föreslog privatisering av de enskilda banorna i sitt betänkande 1938. Utredningen fann att rådande uppsplittring i privat och statlig järnväg medförde orimligt höga driftskostnader, krångliga biljettsystem och bristande samordning.
Riksdagen följde utredningens spår och förstatligandet var genomfört när 1950–talet bröt in. Med start 1988 växlade politikerna spår. Socialdemokratiska och borgerliga ministärer bländades av den marknadsliberala retoriken och anammade avregleringens och privatiseringens principer.
Det marknadsliberala experimentet spårade ur. Gårdagens besked från SJ och Green Cargo bär syn för sägen. Inte konstigt. Var femte banarbetare har "rationaliserats bort" sedan 1997, på samma gång som antalet byråkrater och administratörer hos Trafikverket svämmat över alla breddar. För att inte tala om alla inhyrda konsulter. Den förnuftsvidriga, kostnadskrävande köp– och säljorganisationen föder en armé av anbudsräknare – på samma gång som den fortlöpande upprustningen av växlar, signalsystem och räls åsidosätts.
Vår högt älskade (?) alliansregering påstår att järnvägen tillförs resurser som aldrig förr. Jaså? Jag läser utredningar som visar att Sverige ligger på fjärde sista plats av EU–länderna när det gäller totala investeringar i järnvägsinfrastrukturen 2007–2013.
Sjukt i kvadrat: EU tillåter inte att järnvägssystemet förstatligas. Okej då. Men se då till att åtminstone underhållet förstatligas och läggs i händerna på Trafikverket. Den uppfattningen bör väl t o m den överdrivet ängsliga S–ledningen våga stå upp för?
Splittrad allians
Finansminister Borg och statsminister Reinfeldt signalerar stopp för fortsatta skattesänkningar. Övriga allianspartier opponerar sig. Nästa gång alliansen ger sig ut på mediauppbackad tågresa blir det skilda vagnar. C och KD kan väl samsas i en dressin.
Till sist (vi som styr):
I åtta fall av tio är det gubben som kör när familjen åker bil. Låter logiskt. Vi med snopp har ju vanan inne. Att styra och ställa.