Corren berättade i går om Gunilla Karlsson, 69, förlamad från halsen och nedåt och boende på ett äldreboende i Vikingstad. Gunillas grava funktionshinder inträffade i april år. Eftersom hon är fyllda 65 år och inte hade personlig assistans före 65-årsdagen omfattas hon inte av regelverket för LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Gunilla Karlssons öde berör och väcker frågor. Att Linköpings kommun tillämpar lagen och inte medger avsteg från 65–årsprincipen är en sak. Desto allvarligare att kommunen inte garanterar Gunilla Karlsson de rättigheter hon åtnjuter enligt till exempel ett av tilläggen i LSS, nämligen personlig service med boendestöd. Ta uppgiften att trygghetslarmet inte fungerar som exempel. Här finns inga förmildrande omständigheter. Det är Linköping kommuns förbannade skyldighet att se till att det fungerar, och att äldreboendet garanteras resurser som gör det möjligt för Gunilla Karlsson att leva ett anständigt liv.
LSS är en av efterkrigstidens mest storslagna frihetsreformer. Rättighetslagen ger funktionshindrade rätt till personlig assistans. Lagen utvidgades 2001. Funktionshindrade som före fyllda 65 år har haft personlig assistans och assistensersättning får behålla assistans och ersättning efter fyllda 65 år. Lagen medger dock inte en utökning av tidigare beslutade insatser. LSS–insatser kan visserligen medges för personer fyllda 65 år, men regeln gäller inte för funktionshindrade över 65 år och med personlig assistans.
Visst finns argument som talar till stöd för de principer som gäller i dag. Men det förutsätter att kommunerna agerar i enlighet med lagtextens intentioner. Allt tyder på att Gunilla Karlsson är berättigad till boende på särskilt boende, med de rättigheter som socialtjänstlagen medger. Att döma av artikeln i Corren återstår en hel del innan Gunilla Karlssons berättigade önskemål är uppfyllda.
Dagens lagstiftning är så klart föråldrad. Den luktar åldersdiskriminering lång väg. Det lär dock, dessvärre, dröja innan politikerna vräker den åldersrelaterade orättvisan åt sidan.
Försvarsmakten medger "trolig undervattensverksamhet" i Stockholms skärgård. Är det ryssen som lurar i vassen? Att Ryssland kränker både Sveriges och Finlands luftrum, vet vi redan, och den nu pågående "undervattensverksamheten" kan mycket väl förklaras av det ryska intresset för den svensk–nederländska samövning som ägde rum i Östersjön förra veckan. Nederländerna representerades av fem fartyg och en ubåt. Men hur lätt är det att upptäcka en främmande ubåt? Skitsvårt, enligt Bengt Gustafsson (ÖB 1986–1994) i Dagens Industri. Han vet vad han talar om.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se