Pierre-Joseph Proudhon (1809-65) tyckte att samhället han levde i kändes en smula trångt och dundrade: "Att styras är att bli bevakad, inspekterad, utspionerad, indoktrinerad, moralpredikad för, kontrollerad, befalld och censurerad av personer som varken har visdom eller dygd. Det är att i varje åtgärd och varje handling registreras, stämplas, värderas, patenteras, licenseras, bli beskattad, uppläxad, rättad, besviken. Under förebärande av det allmänna bästa är det att bli utnyttjad, monopoliserad, lurad, rånad och sedan vid minsta protest eller anklagande ord bötfälld, pinad, nedsvärtad, uppiskad, nerklubbad, avväpnad, ställd inför rätta, dömd, satt i fängelse, skjuten, strypt, deporterad, såld, bedragen, svindlad, övergiven, kränkt, vanhedrad. Detta är statsstyre, det är dess rättvisa, det är dess moral!"
Hårda ord. Men så var Proudhon också den förste uttalade anarkisten. Sett till hur statsmakten svällde över alla tidigare breddar efter 1914 fanns ändå korn av förebådande sanning i vad han skrev. I synnerhet gällande 1900-talets värsta uppfinning: den totalitära diktaturen. Det är som Proudhon anat den politiska megalomanin att diktera, reglera och dirigera människans tillvaro som födde monster av typen Sovjetunionen eller Nazityskland.
Även där demokratin segrade kunde starka tendenser skönjas av kollektivistisk politisering på den individuella frihetens bekostnad. I Sverige byggdes folkhemmet, ett progressivt trygghetsprojekt med många goda och vällovliga sidor. Dock fanns mindre tilltalande drag av förnumstig paternalism och fartblind social ingenjörskonst. I ideologisk nit skulle medborgarnas liv läggas till rätta. Samhället blev staten, partiapparaterna den nya överheten, modellen för påverkan av egna villkor gick genom politiker, ombudsmän och myndigheter. Så organiserades det moderna Sverige, strukturerna finns än i dag, fast de börjat murkna. Partiengagemanget faller, folkrörelsernas tid är över, många känner sig främmande för den politiska sfären. Regeringen har därför tillsatt en demokratiutredning i syfte att finna nya vägar in i politiken åt folket.
Kanske är vägen mer att söka ut ur politikens och statens grepp? Som Goehte sa: "Vilket är det bästa styret? Det som lär oss att styra oss själva."