Poliser i trafiken är snart en lika vanlig syn som en cyklande kaffebryggare med lösbröst i Vallarondellen. 1 800. Så många trafikpoliser skavde runt på svenska vägar för 30 år sen. 75 procent av trafikpoliserna åkte omkring med specialistutbildning i bagaget. Sedan dess har antalet mer än halverats, trots att trafiken ökat och trots att riksdagen slår sig för bröstet med den trafikpolitiska så kallade nollvisionen. I år träder förslaget om klampning i kraft. Åkerier och chuafförer som medvetet bryter mot lagar och bestämmelser bryr sig inte nämnvärt. Risken att tvingas stanna i en poliskontroll är inte överdrivet stor. Aktiva trafik-poliser känner vanmakt. Jag förstår dem.
Nej, pennar är inte det farligaste vapnet/verktyget på svensk arbetsmarknad. Inte tangentbordet heller. Kapar och sågar är överlägset farligast, enligt Afa Försäkring. Kap och såg följs av pressmaskin, borr och slipmaskin. Arbets-skador inträffar plötsligt. Jag fattade inte att jag skurit mig illa förr-än en av kvällsskiftets operatörer gastade och pekade mot min vänstra näve. Jag tittade och såg hur blodet forsade ut ur den vidöppna öppningen mellan tummen och pekfingret. Felet var mitt. I ett försök att effektivisera och snabba på processen skruvade jag fast slangklämmorna med kniv i stället för mejsel. Korkat.
Charlie Chaplin tog några år innan jag knivade mig. Långt tidigare, 1952, sa han så här i en fransk tidskrift: ”Jag tror på skrattets och tårarnas makt som motgift mot hatet och ångesten.” En genuin komiker är som Sven Dufva. Kysser och slår ihjäl med samma varma själ. Björn Söder (SD), riksdagens andre vice talman, i folkdräkt är skrattframkallande. Skrattet blir till ett hysteriskt vrålflabb innan det fastnar i halsen. Anna Kinberg Batra (M) är mera Lotta Svärd än Sven Dufva: ”Något tålte hon skrattas åt/ men mera hedras ändå.” Kinberg Batra övertygar som M-ordförande. Hon drar sig inte för att påminna allianspartierna om vad som faktiskt hände i september 2014: ”Alliansen backade från 49 till 39 procent. Det var över 260 000 fler väljare som röstade på de röda och gröna partierna än på Alliansen.” Hörde Annie Lööf (C) och Jan Björklund (FP) det? Säg dålig förlorare och bilden av deras ansikte tonar fram.
Socialdemokraterna, som i december dömdes ut av Lööf, Björklund och hela kopplet av experter i teve, går framåt i årets två första opinionsmätningar. S tar i första hand från MP och V. SD fortsätter växa, som väntat, medan alliansblocket försvagas, om än marginellt.
Inrikespolitiken vilar på en cementerad bottenplatta av blockpolitik. Med ”Decemberöverenskommelsen” försvåras det scenario jag skissade på 2014: En minoritets-regering (S) som gör upp med ett eller flera andra partier. Eftersom jag fick fel må om mig sägas, med Runebergs ord, att ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott.
Torbjörn Gustavsson är S-krönikörtorbjorn.gustavsson@corren.se