Skakigt på marknaderna, vrålas på affärstidningarnas sajter. Rubrikerna är svarta. Krigsrubriker. Marken i Kisa, i lördags, var inte skakig. Mycket folk, trots halvtaskigt väder. Skeninge Marken i augusti och den i Ulrika i september samlar ännu fler. Min favorit: Ulrika.
Finns spåkärringarna kvar? Jag litar lika mycket på dom som jag litar på ekonomerna. När det gäller att se in i framtiden. Somliga ekonomer är mer tillförlitliga än andra. Paul Krugman är både tillförlitlig och intressant. Krugman tilldelades 2008 Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Krugman och Joseph Stiglitz (pristagare 2001) kan betraktas som modifierade, nutidsanpassade Keynesianer som kliver fram som alternativa röster i en annars uniform kör av ekonomer som lärt sig ta ton med Milton Friedman och andra extremliberaler som dirigenter.
- Generösare arbetslöshetsersättning är en genial form av stimulanspolitik, säger Stiglitz.
Visst. Så är det. Ändå vågar inte ens Socialdemokraterna säga det självklara högt och tydligt. Av rädsla för att alliansarna ska komma släpande med bidragsargumentet.
Paul Krugman ser hur det skakiga Europrojektet rasar samman. (Läs hans blogg på http://krugman.blogs.nytimes.com) Krugman har tidigare varnat för att de rigida finanspolitiska regler som präglar Eurosamarbetet bakbinder regeringarna och försvårar den nödvändiga tillväxt- och stimulanspolitiken. Där befinner vi oss idag. De flesta regeringar svälter sig hellre till döds än låter till exempel inflationen öka något. Men motkrafter hörs. Francois Hollande, Frankrikes nye president, nöjer sig inte med steril "sparpolitik". För att inte tala om beskedet från Bundesbank, den tyska centralbanken, som plötsligt, i ett anfall av abrupt klarsynthet, överväger högre inflation. Tar Merkel intryck av Bundesbank och Hollande? Hon måste, med tanke på opinionen.
I går presenterade Finanspolitiska rådet sin rapport för 2012. Firma Reinfeldt & Borg kan hålla sig för skratt. Mycket av det som regeringen ser som heligt döms ut av rådet. Stefan Löfven och Socialdemokraterna kan ta till sig många av de argument som framförs i rapporten, men samtidigt måste S konkretisera sin politik för tillväxt och sysselsättning.