Mångmultimiljardären Warren Buffet fällde yttrandet som bättre än något annat som sagts sammanfattar den marknadsliberala revolution som sedan 1970-talet rullat fram över oss med kraften hos en taggtrådsbestyckad flodvåg: ”Detta är ett klasskrig, men det är ett klasskrig som förs av min klass, den rika klassen, och vi vinner.”
Sverige befinner sig i klasskrigets epicentrum. Avreglerings- och privatiseringspolitiken dunkas fast, utan tillstymmelse till analys eller utvärdering. Skolan och äldreomsorgen reduceras till en marknad, där hugade spekulanter inbjuds att ta för sig, med våra, skattebetalarnas, pengar som riskfritt kapital. Politiker belönas med välbetalda uppdrag som lobbyister eller ”omvärldsanalytiker”.
Nu berättas, svart på vitt, att regeringens sänkning av arbetsgivareavgiften för unga är en lika kostnadskrävande som orimligt dyr ”reform”. Det har sagts tidigare, av mig, finanspolitiska rådet, Magdalena Andersson(S) med flera storheter, men kritiken får inte fäste eftersom den marknadsliberala propagandatrumman är nästan lika kompakt bedövande och dominerande som partipressen var när Bresjnev styrde och ställde i Sovjet. Därför anses det självklart att sponsra McDonald´s med skattemedel på samma gång som vi ”inte har råd” att anställa sjuksköterskor eller undersköterskor i offentlig sektor.
Den inskränkt snäva prisstabilitetspolitikens principer styr. Finansmarknaderna är avreglerade, kvartalskapitalismen med vedervärdigt sjuka vinstkrav påverkar allt och alla. Keynes gravsten vittrar sönder, arbetslösheten inom EU är rekordhög. Klyftorna ökar, motsättningarna likaså, och Warren Buffet klär samhällsförändringen i ord. Men alla vet att Minervas uggla lyfter först i skymningen.