Det har dött minst 70 000 människor i inbördeskriget i Syrien. Och än kan inget slut på striderna skönjas. Det ger ett perspektiv på den fruktansvärda dödssiffran från Irak efter den amerikanska invasionen som ägde rum för tio år sedan. 100 000 människor tros ha dödats under fientligheterna i Irak.
Inför det amerikanska anfallet på Saddam Husseins regim var det många som sa att det naturligtvis var rätt att tvinga bort den irakiske diktatorn, men att det måste göras av det egna folket, inte av en främmande invasionsarmé. Syrien visar att det receptet inte heller är någon garanti för att förhindra blodsutgjutelse. I själva verket påminner det som skedde i Irak väldigt mycket om det som nu händer i Syrien. Det var inte främst USA:s närvaro som ledde till massdödandet utan motsättningar mellan olika folkgrupper, motsättningar som brutalt hållits nere under Saddam Husseins välde.
Ur amerikansk synvinkel är invasionen i Irak otvivelaktigt en katastrof. Tusentals amerikanska soldater dödades och ännu många fler sårades. Och resultatet efter tio år är en ytterst instabil regim som i sin politik lutar sig tungt mot ayatollorna i grannlandet Iran. I hela arabvärlden har USA:s anseende fallit. Amerikas syften ses som imperialistiska och anti-muslimska.
För irakierna finns både positiva och negativa följder av att Saddam störtats. Det positiva är att trots allt friheten har ökat och den styrande regimen med alla sina svagheter ändå företräder en majoritet av befolkningen. Till det negativa hör att säkerhetsläget fortfarande är dåligt, invånarna löper dagligen en hög risk att drabbas av terrordåd. Under lång tid har vardagslivet knappast fungerat. Det är mycket begärt att irakierna ska tycka att dagens förhållanden försvarar de fruktansvärda offren i människoliv.
Men det var inte självklart att det var fel av amerikanarna att försöka få bort en av världens värsta diktaturregimer. Däremot var det oförlåtligt att man uppenbarligen inte hade en aning om vilka svårigheter man skulle möta när det gällde att återställa ett fungerande samhällsliv. Genom att upplösa den irakiska armén och avskeda alla den gamla regimens företrädare skapade man ett kaos som landet fortfarande inte återhämtat sig ifrån. Den forna armén förvandlades till terrorgrupper.
I sin valkampanj hade George W Bush energiskt slagit fast att det inte var USA:s uppgift att bygga upp ett samhälle i främmande länder. I Irak tvingades man ändå göra det, men utan rimliga förberedelser. Det var ett brott och med detta brott lär världen få leva rätt länge. Den mest direkta konsekvensen av detta fiasko är den kaotiska utvecklingen i arabvärlden och inte minst att mördandet i Syrien får fortsätta utan att omvärlden ens försöker stoppa det.