Tittar ut. Tillvaron på andra sidan fönstret är lika upphetsande som en möglig ensilagebal. Annat va det förr. Då, när Tage Erlander var statsminister och första advent stod beredd att kliva in över tröskeln, smektes marken alltid av ett tunt täcke vitgnistrande snö. Barna var väluppfostrade och rälsbussen följde tidtabellen. Men advents– & juldekorationerna var inte mycket att hänga i granen. På den punkten har vi bättrat oss. Mitt senaste nytillskott: En lång tomte som klättrar på fasaden. Köpte den på försommarn hos "Pelles Photo". Frugan påstår att jag går till överdrift med pyntandet. Jag lyssnar inte. Slår dövörat till. Känns som att det här med att klättra på husfasaden och nita fast ljusslingor och grant lysande figurer är den mogne mannens enda kvarvarande frizon.
Politikernas favoritord i valrörelsen: "Ansvar." Nu vankas hela havet stormar. Oppositionen vet inte på vilket ben den ska stå. Helst vill den tvinga regeringen till förödmjukande nederlag, men samtidigt är den inte beredd att gå in och ta över. Extraval vill ingen ha, möjligen med undantag av Sverigedemokraterna. Som väljarna bäddar får politikerna ligga. Verkar inte särskilt bekvämt.
FredagsFrågan: Svaren är mer brusande fors än segt droppande. Många reflekterar över tillvaron. Som vad en lokal papperstidning ska innehålla: Lokalt material, så klart, och mycket mera av kortare texter: "Notiser läser jag alltid men de verkar vara på väg bort", suckar Susanne. Ni som efterlyser det traditionella arbetsplatsreportaget ska veta att tiden ömsat skinn. Dels är medias intresse för den journalistiken i fallande, dels är det lättare sagt än gjort att som journalist röra sig fritt på arbetsplatser. Andra tider nu. Som senast när ett intervjuoffer hoppade av i sista sekunden: "Om jag berättar öppet om våra arbetsförhållanden får jag inga vik längre." Jag får höra att "det är meningslöst att kontakta facket, det händer inget". Så drar mörka stråk av uppgivenhet fram genom det frusna landskap som är arbetsmarknaden.
Många menar att veckans FF är "löjligt lätt". Är det därför flera golfare gör hole–in–one och svarar rätt på stört?
Kollade "Debatt" i Svt i torsdags. Tema: "Vänsterns infekterade förhållande till transrörelsen." Fattade noll. Debatten var lika kristallklar som när länspolismästare Ulrika Herbst "förklarar" varför polisens närvaro i lokalsamhället blir mer frekvent och synligare när polisstationen i Kisa respektive Åtvidaberg läggs ner. Apropå det: Varför är regionpolitikerna och länets riksdagsledamöter tysta som stumma möss när massiva vågor av folklig misstro och oro sköljer fram? Nya Region Östergötland framstår som ett skrytputsat skyltfönster där politikerna från Linköping och Norrköping utför publikknipande piruetter.
Grattis, Cecilia & Sissela – ni har namnsdag idag!