Labyrintartade avspärrningar, ett myller av bastanta vakter med sträng uppsyn, mörka limousiner, polismotorcyklar. Så brukar det ofta se ut när framträdande politiker i andra länder besöker den så kallade verkligheten. Folket ska hållas borta och får nöja sig med att vinka på behörigt avstånd, säkerhetsapparaten är rigorös. I Sverige har vi i det längsta försökt slippa en sådan utveckling.
Den öppna samhällsmodellen är en del av vår nationella identitet och utslag av den traditionella folkrörelsedemokratins ideal. Likt vilka medborgare som helst ska prominenta makthavare kunna röra sig fritt och utan besvär i det offentliga rummet. Närhet och kontakt, inte upphöjdhetens avskärmning - det är så vi önskat ha det. Och som vi har fått betala dyrt pris för.
Statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm efter ett biobesök. Utrikesminister Anna Lindh knivhöggs till döds i vimlet på varuhuset NK när hon skulle handla kläder. Två exceptionellt allvarliga attentat mot demokratin som skakade vårt land på djupet. Tvånget av ett skärpt skydd kring toppolitikerna blev tydligt. Trots detta finns ändå en strävan att bevara Sverige som ett öppet samhälle så långt det fortfarande är möjligt. Inte minst som nu i valrörelsetider är det värdefullt att väljare och valda kan mötas och föra dialog i vardagen.
Därför finns inga ursäkter för den typen av angrepp som KD-ledaren Göran Hägglund drabbades av i Göteborg under måndagen. En tårta i ansiktet mot en förtroendevald kan aldrig slätas över som någon slags humoristisk protest. Det är ett nidingsdåd, en kränkning av inte enbart Hägglund som person. Utan även ett sabotage mot vårt styrelseskick och det demokratiska samtalet. Och särskilt grovt med tanke på att den skyldige var en infiltratör från en urspårad grupp politiska aktivister som nästlat sig in i partiets ungdomsförbund.
Det är rena gangsterfasoner, uttryck för en brutalisering av det politiska klimatet som naturligtvis är komplett oacceptabel. Motivet bakom attentatet mot Hägglund skulle vara hans påstådda "homofobi". Men att ogilla eller avsky någon annan människas åsikter kan aldrig bli ett frikort för överfall, våld, hot eller trakasserier. Många tycker hjärtligt illa om SD och Jimmie Åkesson exempelvis. Det medför ingen rätt att överge sakargumenten och förfalla till gatupöbelns rännstensmetoder. Även Åkesson har som bekant blivit "tårtad", också utsatt för äggkastning, etc.
Vi ser idag hur extrema vänster- och högergrupper mobiliserar på ett oroväckande sätt och hänger sig åt politiskt motiverad kriminalitet och våldsbrottslighet. Vi ser idag hur förtroendevalda på samtliga nivåer i det demokratiska systemet pressas allt hårdare genom skrämsel, hot och infama påhopp. Vi ser idag hur den politiska diskussionen på sociala medier tenderar att förråas till en kaskad av hån, förakt och verbala hänsynslösheter mot ideologiska meningsmotståndare. Språkbruket ter sig inte sällan avhumaniserande. Minns att ord spelar roll, ord kan få konsekvenser och trigga fysiska angrepp.
Ja, politik väcker känslor, heta känslor. Det är förståeligt. Låt gärna debatten vara tuff. Men kan vi inte samtidigt axla ansvaret att uppträda respektfullt och civiliserat mot varandra kan vi hälsa det öppna samhället adjö.