Den bräckliga vapenvilan mellan Israel och Hamas som ingicks förra veckan har hållit. Mycket tack vare att båda parter upplever att de uppnått sina mål. Det är ingen vågad gissning att Hamas har stärkt sin ställning bland palestinierna.
För en eventuell lösning av problemen i området är det oroande. Hamas är ingen pragmatisk kraft. Man erkänner inte Israels rätt till existens. Knappast en sund utgångspunkt för en fredsprocess. Hamas kom till makten i Gaza på demokratisk väg, men är inte demokratiska för det. För att räknas som demokrat räcker det inte med att låta sig röstas fram till makten. Man måste också tillåta sig att röstas bort därifrån. Den risken vill man inte ta.
Att på olika sätt försöka stärka den palestinska myndighet som ännu styr på Västbanken bör därför vara ett rimligt mål för världssamfundet. Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas har länge arbetat för att FN:s generalförsamling ska uppgradera Palestinas status från ”observatör” till ”icke-medlem”.
Flera västländer som tidigare varit avogt inställda – däribland Sverige – har nu bytt fot. Syftet är helt rätt: att stärka Abbas fredliga tillvägagångssätt och underminera Hamas position.
Däremot fortsätter Israel och USA att förvåna. Man säger nej till denna taktiskt smarta manöver och fortsätter ge Abbas kalla handen. Tyvärr finns det politiska krafter i Israel som inte är intresserade av en fredlig lösning. De ser i stället den pågående lågintensiva konflikten som grund till sin egen makt. Eftersom Israel snart går till val finns risken att de blir ännu starkare.
Nu testas viljan till kompromisser. Kan israelerna vara storsinta nog att satsa sina kort på den motpart som vill ha fred och utveckling kan kanske samtal snart upptas. Annars stärks bara de krafter som vill att konflikten fördjupas.