I fredags natt deltog hundratals frivilliga i sökandet efter en försvunnen nioårig flicka i Göteborg. Sökandet avslutades strax innan klockan var tre på morgonen efter att flickan återfunnits i sällskap med den man som nu sitter anhållen för olaga frihetsberövande.
De personer som hjälpte till med sökandet var alla på ett eller annat sätt engagerade i organisationen Missing People som arrangerar skallgångskedjor efter försvunna personer. Det var inte första gången Missing People gjorde sig kända, och garanterat inte den sista. Missing People har inte ens ett år på nacken men har redan hjälpt polisen i många uppmärksammade fall.
I fredags var det 800 personer som ställde upp. Det är fantastiskt att så många är villiga att ägna en novembernatt åt ett sådant bister uppdrag. Om något påvisar det styrkan i det civila samhället; människor gör saker för varandra för den goda sakens skull. Belöningen kommer ändå, i form av glädjen som skänks till anhöriga när sökarna lyckas.
Tidigare ägnade sig värnpliktiga och hemvärnet åt sökande efter försvunna personer. Men en organisation som Missing People har ett avgörande fördel; de kan samla mängder av frivilliga människor på kort tid. Fler än vad polisen eller försvarsmakten skulle klara av.
Att söka försvunna personer är ingen hjärnkirurgi. Så länge du vet ungefär var sökandet ska koncentreras är det bara att hoppas att man är många som vill delta. En skallgångskedja blir bättre ju tätare den är.
Om någon frivillig skulle råka illa ut - det är inte otänkbart att den gripne mannen skulle kunnat vara aggressiv - kommer säkert många undra var polisen hållit hus. Men lagens långa arm kan aldrig uppbåda det manskap som Missing People kan. Sådana resurser finns inte.
Fördelarna överväger riskerna. Den nya folkrörelsen är här för att stanna.