Våren 1831 seglade den unge franske aristokraten Alexis de Tocqueville till New York. Han var nyfiken på den nya märkliga nationen USA, skapad genom revolution och frihetskrig dryga 50 år tidigare. Tocqueville reste runt i landet och nedtecknade flitigt sina intryck. Han konstaterade bland annat att amerikanerna gillade hårda sängar, inte drack rödvin till maten varje dag, och att deras myggor var både större och ilsknare än i Frankrike. I februari 1832 tog han båten hem igen och skrev två tjocka band med reflektioner, utgivna 1835 och 1840 under titeln "Om demokratin i Amerika"
Det var en skarpögd analys av det amerikanska experimentet i folkstyre och liberalism. Tocquevilles slutsats blev att demokratins och jämlikhetens idéer var ödesbestämda att erövra världen. Verket fick stort inflytande, till alla reaktionära makthavares förtret i Europa. De värnade sina ärvda privilegier och önskade förmodligen att Tocqueville borde ha drunknat i Atlanten innan han hunnit tillbaks med budskapet om att friheten fungerade. Bland reformsinnade européer var mottagandet desto varmare. I Sverige ansåg den från konservatismen omvände liberalen Erik Gustav Geijer att boken var något av det bästa han läst.
Imponerad var också Johan August Gripenstedt, klok och energisk statsman som genom sin modernisering av Sverige medverkade till att lägga grunden till vårt lands välstånd. Under debatten om ståndsriksdagens avskaffande åberopade Gripenstedt flera gånger Tocqueville som stöd för att vi skulle få en tidsenligare politisk representation. En ny tvåkammarriksdag blev det så äntligen 1866. Förebilden var tvåkammarsystemet i den amerikanska kongressen som Tocqueville beskrivit.
Alexis de Tocquevilles roll i just Sveriges väg mot demokratisering ter sig ganska passande. Han tillhörde en gammal adelssläkt från Normandie, uppkallad efter normanderna, de nordiska vikingar under ledning av Gånge-Rolf som fick provinsen i förläning av den franska kronan år 911. Enligt det sena 1800-talets fiffige språkforskare Esaias Tegnér (sonson till den berömde skalden) måste det funnits många skåningar i Gånge-Rolfs vikingahär. Det klurade Tengér ut genom att studera ortsnamn i Normandie som han tyckte klingade misstänkt likt skånska motsvarigheter. Hur kom det sig?
Jo, platserna där vikingarna slog sig ner hade de förstås döpt efter sina byar hemmavid. Om vi ska tro Tegnér är det som i dag heter Evereaux en förfranskning av Everröd, Yvetot är Ivetofta, Beuzeville är Bösarp, et cetera. Och orten Tocqueville (som ätten tagit sitt namn från) hette ursprungligen Tågarp. Alltså kunde Alexis de Tocquevilles anfader varit en skånepåg i förskingringen.
Onekligen något att tänka på nästa gång du passerar originalets Tågarp mellan Svalöv och Landskrona. Detta lilla samhälles bidrag till historien är inte fy skam.