En egen kast

Det är inte bara i politisk uppfattning som journalistkåren avviker kraftigt från allmänheten. Den sociala snedrekryteringen och den specifika livsstilen får journalistkåren att framstå som en egen kast, vilket kanske förklarar allmänhetens bristande förtroende.

Linköping2012-06-25 02:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

I torsdags publicerades boken "Svenska journalister 1989-2011". När Kent Asp nyligen förhandspublicerade kapitlet som avslöjar att många journalister sympatiserar med rödgröna partier (72 procent) och särskilt Miljöpartiet (41 procent) blev det en hätsk debatt.

Journalisterna hävdade att de är alldeles för professionella för att låta sina politiska åsikter färga rapporteringen, medan borgerliga opinionsbildare och en del mediekonsumenter tyckte sig märka just en sådan färgning.

Sannolikt talar man om olika saker. Journalisterna tänker på politisk bevakning och i synnerhet valrörelsebevakning, då medierna är på tå för att vara rättvisa. Vi som upplever en rödgrön slagsida syftar på den outtalade verklighetsbild som präglar journalistiken som helhet; där "offer" och "drabbade" bara har rättigheter och inga skyldigheter, där miljöaktivister per definition är goda och storföretag lika självklart suspekta.

Men boken visar att det inte bara är i politisk uppfattning som journalistkåren sticker ut - den framstår på flera sätt som ett väl avgränsat skrå, en egen kast.

Arbetarklassen är gravt underrepresenterad, liksom personer med invandrarbakgrund. Få har landsbygds- eller småstadsbakgrund - oproportionerligt många kommer från större städer. Journalisterna har dessutom en avvikande, urban livsstil inriktad på kultur och nöjen, men är mindre intresserad än allmänheten av "det lilla livet" (att pyssla med hem och trädgård och köra bil).

Lägg till detta att journalistkåren internt blir allt mer åsiktshomogen, och sakta men säkert tycks utveckla mer "aktivistiska" journalistiska ideal (man vill ge publiken det den inte vet att den vill ha, och acceptansen ökar för "gråzonsmetoder" som falsk identitet). Det är oroande men inte förvånande att bara 23 procent känner förtroende för oss journalister!

Förtroendekrisen bör tas på allvar. Lösningen kan vara breddad rekrytering. Med mer arbetarklassbakgrund, invandrare, landsbygds- och småstadsuppväxta skulle perspektiven bli fler. Mångfald och pluralism är nyckeln om journalistiken ska återupprätta sitt sargade förtroende.

Läs mer om