Snäll = dum är en lika vanlig som dum liknelse. Men den säger en hel del om vår syn på snällhet. Det är inte hippt. Det ger inte status. Och det är absolut inte karriärfrämjande att vara snäll. Tvärtom. En snäll människa står vid sidan av och ser andra, med vassare armbågar, glida före upp på karriärstegen. Ler och önskar lycka till. Snäll = dum. Så dumt.
Att vara snäll är en klart underskattad förmåga, som kräver sin kvinna eller man. Snällhet är nära besläktad med vänlighet, omtanke och osjälviskhet, och ryms i samma mjuka förpackning. Hos mig faller en människa, oavsett placering på samhällstrappan, som en sten om han eller hon inte är snäll. Snällhet kostar inga pengar, men den kostar en ansträngning som alla borde ha råd med.
Därför blev jag upprymd av nyheten att godheten är på väg tillbaka. ”2014 blir det gott att vara god igen” löd rubriken i Corren (27/12), och handlade om godheten som tema inom teatern, litteraturen och vetenskapen. Godhet/snällhet är ett sällsynt behandlat ämne, liksom lycka, glädje, tur och andra ”goda” saker. Lättare att skildra, resonera kring och analysera är ondska, olycka, sorg och andra tråkigheter. Fråga bara oss inom tidningsbranschen hur mycket lättare det är trycka dåliga nyheter än goda!
Författaren och vänsterdebattören Göran Gredier är en av dem som under nästa år tar sig an godheten som fenomen. I mars ska hans bok ”Den solidariska genen” komma ut, och handla om att människan har en inneboende altruistisk sida som bottnar i samarbetets nödvändighet för vår överlevnad. I cirka 30 års tid har vi varit för fokuserade på individen och egenintresset men pendeln är på väg tillbaka – annars är det ute med våra samhällen, tror Greider.
Om godhetens återtåg har Greider förhoppningsvis rätt, men man ska akta sig för att sätta godhet i motsats till individen. Samhällen består av individer. Det goda måste komma från oss var och en. Baksidan med vårt högskattesamhälle där medmänskligheten är inbyggd i det allmänna skyddsnätet är att den individuella altruismen betraktas som onödig och i värsta fall korkad. Varför ska jag skänka en slant till tiggaren på gatan, denne tar väl det gemensamma hand om? I år har vi lärt oss att så inte alltid är fallet. Och även om så vore, gör lite individuell snällhet inte saken värre.