Jan Stenbecks maktteori var lika enkel som genial: teknik slår politik. På 80-talet utmanade han framgångsrikt det statliga Televerkets monopol på mobiltelefoni. Sedan knäckte han statens TV-monopol genom egna program via satellit från London. Idag, när informations- och underhållningsutbudet knappt står i mänsklig makt att överblicka, är det nästan svårt att fatta hur kargt och andefattigt det var i etern innan Stenbecks revolution. Två TV-kanaler, tre radiokanaler. Det var rubbet. Som inte detta var illa nog, tvingades vi betala en särskild licensavgift för att ta del av monopolsändningarna. Statens mediebolag hade egna kontrollanter, en slags avgiftspolis, som åkte landet runt och jagade människor i deras privata hem. Man stod faktiskt utanför folks ytterdörrar med pejlingsutrustning för att komma åt eventuella skolkare, inte olikt övervakare från någon totalitär stat i det dåvarande kommunistiska Östeuropa. Sånt skulle vi kunnat skratta hånfullt åt nu, om det inte vore för att SVT:s dotterbolag Radiotjänst fortfarande håller på med sin förnedrande apparatjakt. Den har till och med expanderat till att även gälla mobiltelefoner, datorer och surfplattor. Och detta med politikernas goda minne, då regeringen vägrar att skrota den antikverade licensavgiften och övergå till en modern finansieringsmodell. Kammarrätten i Sundsvall har i en vägledande dom godkänt Radiotjänsts tolkning av regelverket, som innebär att all utrustning som kan ta emot SVT:s sändningar på nätet är licenspliktig. Spelar ingen roll om du är helt ointresserad av vad SVT erbjuder, du måste ändå betala för en tjänst som du inte efterfrågat. Ett absurt utslag av hur politiken försöker slå tekniken. Dödsdömt i längden förstås. Men orkar du inte vänta är det val nästa år. Som missnöjd väljare har du ju möjlighet att slå politikerna på fingrarna och kräva ändring.
Dödsdömd jakt
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.