Ännu en olycka på en byggarbetsplats. Två döda. En svårt skadad. Så plussas den svarta statistiken på. Att 38 byggnadsarbetare tvingats sätta livet till 2010–2014 är fakta som är så vedervärdiga att de är svåra att ta in. Men inte ägnas det fortlöpande olyckorna på byggena nån större uppmärksamhet, mer än då ännu en dödsolycka inträffat. Som när en 55-årig byggnadsarbetare omkom på ett bygge i Linköping i februari i år. ”Ingen höjer på ögonbrynen när byggnadsarbetare dör”, sa Jan Svedberg, Arbetsmiljöverket, 2012.
Bygget i Stockholm ser ut som det oftast gör: Under huvudentreprenören sorterar ett vildvuxet hav av underentreprenörer och soloföretagare, gärna från andra länder. Tempot beskrivs som våldsamt upptrissat. På arbetsplatsen där två människor dog och en skakades svårt saknas kollektivavtal. Byggnads inflytande är lika med noll.
Huvudentreprenörsavtalet mellan parterna tidigare i år måste utvidgas. Samarbetet med Skatteverket måste intensifieras. De utlovade 60 ”nya” miljonerna till Arbetsmiljöverket måste pytsas ut snarast (fler inspektioner!). Och den nytillträdda regeringens löfte om handlingsplan för ”nollvision” mot dödsolyckorna måste ges högsta prioritet.
Den liberala råhögern vill tvärtom. Den ser kollektivavtal och fackligt inflytande som regleringar och begränsningar av den personliga integriteten. Borgerliga ledarsidor som öser galla över ”fackets makt” och byggjobbarnas löner befolkas av välavlönade skribenter vars största arbetsmiljöproblem stavas musarm. Ja jäklar.
Migrationsverket planerar för 95 000 asylsökande 2015. Högsta antalet hittills. Konflikterna i bland annat Mellanöstern, med flyktingströmmar som följd, ställer krav på omvärlden. Kruxet är att de flesta andra EU–länder inte visar upp samma generösa sinnelag som Sverige. Mest generösa är de liberala rårabulisterna i Sverige. De ser invandringen som det bräckjärn som bryter upp de principer som håller samman kollektivavtalet. Ju fler som konkurrerar om jobben och är beredda att sälja sin arbetskraft billigt, desto mindre av fackligt inflytande (och desto mindre av rättigheter för den enskilde).
Migrationsverket skriver att antalet som fått uppehållstillstånd och väntar på riktigt boende ökar från 13 600 i december i år till 21 800 ett år senare. Vidare: 18 procent av de asylsökande är barn i skolåldern, med allt vad det innebär av påfrestningar för kommunerna (som inte kompenseras fullt ut för asylrelaterade kostnader). Kommunerna, ja. Migrationsverkets prognos förutsätter att samtliga kommuner, inklusive de rikaste, tar sitt ansvar.
Döden på arbetsplatserna har hittills krävt 42 offer i år. Arbetsolyckorna ökar, de arbetsrelaterade besvären likaså, i synnerhet bland kvinnor. Ohälsan är verkligen klassbunden.