Boxholm ska anta en kostpolicy. Maten som serveras på förskolor, skolor och äldreboenden ska vara god och näringsriktig, serveras under trevliga former samt tillagas av personal som får kontinuerlig fortbildning. Gott så.
Men när kostpolicyn även ska stimulera till hållbar utveckling och god etik blir det knepigare. Inte för att det är felaktiga mål att sträva mot, utan för att Boxholm trillar i den politiskt korrekta fällan när man konkretiserar vägen dit.
Man slår nämligen fast att 25 procent av råvarorna "ska vara ekologiska, krav och etiskt märkta". Det är symbolpolitik som riskerar att bli kontraproduktiv.
Livsmedel som är märkta som ekologiska, krav eller Fairtrade är dyrare. Om 25 procent av råvarorna ska ha dessa märkningar krymper det ekonomiska utrymmet för övriga 75 procent. Om miljökraven för dessa "omärkta" råvaror dessutom är otydliga - den risken är uppenbar när man stillar samvetet genom 25 procent märkta - öppnar det för billiga råvaror som producerats med mindre miljövänliga metoder.
Eftersom det konventionella jordbruket i Sverige lyder under mycket hårda miljö- och djurskyddsbestämmelser kan svenska bönder som saknar krav- och ekomärkning riskera att missgynnas av kostpolicyn.
Litet krångligare men mycket klokare än 25 procent råvaror med "godhetsmärkning" vore att slå fast tydliga och detaljerade miljökrav för alla råvaror. Ansatsen finns redan, när Boxholm skriver att animaliska livsmedel ska produceras enligt Miljöstyrningsrådets kriterier. Löp den linan ut till 100 procent, i stället för att dutta med 25 procent pk-råvaror som riskerar att göra övriga 75 procent sämre ur miljöperspektiv.